Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
modigt stött ned sin son, skulle skämmas för denne sons
haåndtverk, förtretade honom på det högsta. Det hjertliga
rådet förvandlades till hån. Den äldre hr Laffiche hade
gjort ett missgrepp. Han skulle hastigt erfara det, ty hög-
draget nog ljöd svaret.
»Jag skall komma sådan jag står framför er, fader. Vill
ni icke kännas vid mig sådan, så skall jag för alltid befria
er från all anledning att skämmas för mig genom att ...
gå min väg.»
Ett drag af förtret visade sig på den sålunda tillrätta-
visades ansigte. Det var: ett bittert, men välförtjent piller,
som hans son gaf honom att svälja. En sekund hängde det
på ett hår, att de band, som knapt voro återknutna, hade
slitits för alltid. Ett helt lifs lycka eller olycka hänger ofta
på ett: ord för litet eller för mycket, på ett för :kort eller
för långt steg. I detta ögonblick sväfvade två menniskors
öden i vågskålen, som hölls af hr Laffiche. Blott ett tryck, ett
omärkligt tryck på högmodets, den falska blygsamhetens
vågskål, ett häftigt ord från Paul . .. och den unge mannen
skulle gått sin väg och vår lilla stackars Rose. . «: Dock
jag vill: icke gå berättelsen i förväg. Vare det nog sagdt,
att jemnvigten steg öfver till den motsatta. Den äldre hr
Laffiche sväljde det bittra läkemedlet; visserligen med en
grimas, men han sväljde det dock.
När Paul om eftermiddagen meddelade fruntimren
den ifrågasatta resan, kände han sig för första gången i sitt
lif. besvärad i sin fästmös närvaro. Han såg sig tvungen att
gifva ett sken åt det förefallna, som visserligen ej dolde san-
ningen, men som dock delvis gick på sidan om henne. Att
röja fadrens förolämpande misstankar skulle varit ett allt för
grymt hån mot fickan. Han vidrörde således icke dessa
misstankar utan förklarade, att hr Laffiches vägran berodde
på fördomar, som nog skulle gifva med sig med tiden,
Madame Friquet, som med spänd uppmärksamhet lyss-
nat till Pauls meddelanden, förklarade genast att det enligt
hennes mening ej vore rådligt att motsätta sig faderns önsk-
ningar beträffande den ifrågasatta resan. Hon förstod allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
