Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SN
931
ag vill icke ha ett öre, om jag skall mottaga det som en
Å ? - er! <
allmosa. Vi hafva sett och talat med hvarandra för sista
gången, fader!»
»Håll», ropade hr Laffiche, när Paul redan grep om dörr-
vredet, »håll, vänta ett ögonblick». Han hade uppmärksamt
sifvit akt på sin son och öfverlagt med sig sjelf. Ännu ett
medel ville han försöka. »Så böra vi icke skiljas», sade
han. »Hör mig. Jag har kommit att tänka på en sak. Du
rusar förblindad mot ditt förderf. Jag kan icke hjelpa dig att
sjelf lägga repet om halsen. Det måste du inse. Men hör nu,
hvad jag tänkt ut. Du följer mig till Petersburg — ensam.»
Jar Oo ()
Paul gjorde en afvärjande rörelse.
»Ensam säger jag. Denna — hon — stannar här. Om
tre år hoppas jag kunna återkomma till Frankrike. Tänker
du då på samma. sätt som nu, så tager du henne till dig :’..
förstår du? Barnet skickas ögonblickligen bort — och —
ett tredje vilkor, som jag uppställer — hon lemnar sin nu-
varande bostad och flyttar till en familj, som jag skall anvisa
henne. Se der mitt sista ord. Jag ger dig en tinimes be-
tänketid.> Och dermed lemnade hr Laffiche rummet.
Der satt-nu Paul och stirrade på kroken med det loc-
kande betet. Lockande, derför att det erbjöd en medelväg,
hvarigenom man undvek besväret och obehaget af att göra
ett val och som syntes kunna åstadkomma en förlikning
mellan kärleken och ärelystnaden samt öppna ett smyghål
för samvetet att glida ut igenom. Han höll för mycket af
flickan för att prisgifva henne. Sådant tillät honom ej heller
hans heder. Allt det goda och redbara hos honom uppreste
sig mot ett sådant handlingssätt.
Men priset, priset för detta giftermål!
Skärskådande än den ena än den andra ytterligheten
och ryggande tillbaka för båda sökte han förtviflad en utväg.
Här fans nu en!
Han dolde ansigtet i sina händer.
Hans faders sista ord dansade för hans ögon. Han slog
med handen, liksom han velat bortjaga sina tankar. Det
vore oärligt, lågt — ett bofstreck. Mycket bättre då att
bryta med öppet visir. Men att bryta, att förskjuta sin
flicka, det kunde han icke. Att vara sjelfv isk, ärligt och rent
ut, dertill sakna nämligen de flesta menniskor mod. Så satt
han en stund orörlig. Derpå sprang han upp med ett rop,
som förrådde hans inre kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
