Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930
»Jag icke vill upptaga den lilla sömmerskan eller modisten
som min dotter eller trycka henne i mina armar, icke sant?»
Faderns ögon lyste af gäckeri vid dessa ord. »Du är,
med förlof, visst inte riktigt klar i hufvudet, unge man,
eller ock är du en af de ohandterligaste menniskor, jag
någonsin sett. Jag kommer och erbjuder dig en framtid,
efter hvilken det skulle vattnas i munnen på hundratals, ja
tusentals menniskor. Och du kommer och säger mig: jag
stannar hellre vid min svarfstol, vid mitt ritbräde. Jag öpp-
nar dig utsigt till en utmärkt karrier och du svarar mig helt
kyligt: Jag tackar, men jag föredrager att lefva tillsammans
med en sömmerska, som medför ett barn i hemgift.»
Paul, som stod och stirrade genom fönstret på vimlet
nedanför, vände sig hastigt mot fadern. »Hvem vägrar?
Har väl jag vägrat? Det är ni, som vägrar att göra mig ett
förslag — som jag kan antaga.»
»Just det ja», återtog hr Laffiche, medan han lät han-
den kraftigt falla ned på soffstödet. »Jag vägrar att låta dig
rusa mot din olycka, alldeles riktigt! Men du skall icke
gifta dig med den der flickan, åtminstone icke med mitt
bifall. Vill du köra hufvudet i väggen, lyster det dig att
-handla som en tok, så står det dig fritt. Men då är det
också slut oss emellan; förstå mig rätt. Du föreställer dig
kanske, att jag ämnar skaffa dig och din äkta hälft medel
att börja någonting. I så fall misstager du dig grundligt.
Icke en centime kommer jag att släppa till eller att förskjuta
för att styrka dig i din dåraktiga föresats, icke en centime,
hör du. Gjorde jag det, sloge jag sönder mina egna fönster
på samma gång som dina. Ty då beröfvade jag dig den
enda möjligheten att komma till besinning, innan det är för
sent. Tag åter på dig din arbetsdrägt, om du har lust, men
jag förespår dig (här steg hr Laffiche upp och trädde när-
mare, med händerna nedstuckna i byxfickorna och ögon-
brynen uppdragna) jag förespår dig, att du, innan ett par år
gått till ända, skall ångra, att du fått henne på halsen.»
Paul vände ansigtet mot fönstret, hans hand knöt sig
krampaktigt, hans andedrägt var kort och hastig. »Jag vet,
hvad jag gör», utbrast han, »jag har noga öftervädt allt. Hon
— hon — jag vill icke uppoffra henne; jag vill det icke,
hvarken nu eller någonsin. Min Gud, jag kan icke». Han
slog sig med handen för pannan, medan han snarare fram-
hväste än talade de sista orden. — »Behåll edra penningar,
nn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
