Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
alltför högt och hans rättskaffens natur protesterade sorgsen
och nedslagen. Men hoppet att hon af svaghet för honom
skulle bifalla satte hans penna i rörelse. När brefvet var
färdigt. och hans fader utsträckte handen derefter, sprang han
upp il sista stunden för att återtaga det. Men hr Laffiche
senior stoppade lugnt papperet i rockfickan. »Jag skall laga
att det kommer till sin. adress», sade han.
Några ögonblick derefter trädde hr Laffiche ut genom
porten till Louvre. Han höll i handen en öppen plånbok
hvari lågo två nya banksedlar. . Det är de nycklar, med
hvilka man öppnar qvinnohjertan, sade fadern leende för sig
sjelf. Vi vilja nu en gång försöka om det äfven går att till-
sluta ett hjerta dermed.
» Hallar kusk. tulee. sov NI0G Li
,
wose spratt upp ur sina drömmar, när hon hörde steg
närma sig. Var det de välbekanta? Hennes hjerta började
bulta häftigt. . Hon flög upp och lyssnade. Nej, det var
icke . Pauls steg. Hon ryckte upp dörren för att öfvertyga
sig, ty hennes längtan tillika med en viss oförklarlig oro
kom henne att misstro sina sinnens vittnesbörd.
En främling!
Ett rop af missräkning undslapp henne på samma gång
hon ryggade tillbaka.
Tösen : väntade någon annan, tänkte besökaren, hvars
breda gestalt fylde dörröppningen. Han nämnde sitt namn.
Hon slog upp ögonen på mannen midt emot och blek-
nade; Det var Pauls drag, men grofvare; färgen af Pauls
ögon — men icke deras vänliga uttryck. Hon anade san-
ningen och grep fast i en stol, ty kammaren snurrade rundt
med henne.
»Jag anhåller . om ett samtal», ljöd en stämma emot
henne. e»Jag är Henri Laffiche.»
Han slog henne förtroligt på axeln och tvang henne
med en tryckning af handen att sätta sig. Bemäktigande
sig derpå den enda stol, som ännu fans qvar i rummet, slog
han det. ena benet öfver det andra och lade den behandskade
handen på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
