Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Rose och Fadette, af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9J41
Madame Friquet gjorde en knyck på nacken. Hennes
små ögon sprutade eld och flögo från den ene till den andre.
»Hvad nu? — pultroner — ni skulle öfverfalla en qvinna?
Är ni fransmän ni? Blygs, göm ert krut för Thiers lego-
drängar. Undan, säger jag, med er pekpinne! . . .> Och med
detsamma slog hon undan gevärsmynningen och klef modigt
fram mot barrikaden.
Den vilde karlen såg förbluffad ut, han spärrade upp
munnen och sände ett par grofheter efter henne. Men ma-
dame ryckte föraktligt på axlarne och fortsatte med upprätt
hufvud och röd af vrede sin väg fram.
Det var dystert i den kammare, der Rose låg; fönster-
luckorna voro tillslutna; på gatan nedanför syntes icke en
menniska. - Svarta rökmoln drefvo fram öfver staden. Tui-
lerierna brunno. Madame satt vid sängen och höll den fina,
genomskinliga handen tryckt i sin. Roses hufvud låg på si-
dan, hennes ansigte var infallet, men de stora ögonen lyste
med en ovanlig glans. ;
Hon hviskade något och madame stod upp för att hemta
en portfölj, som efter Roses anvisning var att finna i en låda
i byrån. Den stackars lilla Fadette begagnade sig af detta
ögonblick för att från sängfoten komma närmare; hon kysste
gråtande sin välgörarinna på handen, kinderna, ögonen. Denna
for smekande med handen öfver barnets ljusa lockar och
hviskade: »gråt icke, Fadette!»
När den sjuka fått hvad hon begärde, ville hon öppna
portföljen. Men hennes krafter räckte icke till. Madame
öppnade den och lade den på sängen.
Med darrande hand tog flickan ut ett par papper — de
prasslade = det var banksedlar.
»Femti francs», hviskade hon, »mina sparpenningar. Ni
är min arftagerska, moder — och efter en stund tillade hon
med en öm blick på Fadette: »äfven henne testamenterar
jag er.»
Madame böjde sig öfver den sjuka och hennes tårar
föllo på kudden. Då tog Rose en liten packe bref omlindade
med en snodd.
»Bränn upp dem», hviskade hon.
Hon blickade efter brefven, såg dem öfvergå från hen-
nes hand i madames. Det rörde sig i hennes ansigte, det
ryckte till omkring den lilla, bleka munnen.
»Jag höll så mycket af honom, alltid . .. alltid.»
Ur Dagens Krönika. VII. 11,12. if
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
