Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1004
längd. Detta, som dock inte så litet bort kunna afhjelpas genom
ett raskare spel, trubbade i viss grad af effekten och framträdde
i synnerhet i tredje akten, der särskildt de metande pojkarne
fingo till skada för totalintrycket altför länge lägga beslag på upp-
märksamheten. Vidare kan väl ej hela denna akt strängt taget sä-
gas stå i samband med styckets handling i dess helhet, ehuru
det varit skada, om icke det originella och roliga motivet med
badhuset kommit med in i pjesen. Upplösningen kom derjämte
något tvärt och löst motiveradt på. Måhända kan man ock tycka,
att ett och annat uttryck eller, svordom kunnat af vänlig hänsyn
till en eller annan persons glacéklädda nerver vara borta. Ge-
nom några strykningar vid en följande representation lära några
af longörerna försvunnit. »FHn sommarsagas» förtjenster äro åter
i främsta rummet en ovanligt naturlig och ledig dialog, på sina
ställen: verkligt kvick och satirisk, liksom karaktärsteckningen är
förtjenstfull. - Och hela stycket bäres upp af ett oförbränneligt
godt lynne samt utmärker sig för en mycket god blick för hvad
som gör sig bra på scenen. Och ytterligare bör man märka,
att det totalt är fritt från sådana der orimligheter, som eljest
i liknande stycken bruka spela en så dominerande roll.
Utförandet var delvis förtjenstfullt, men kunde vid premied-
ren delvis ock ha varit bättre. Främst stod hr Abjörnson, som
af den skrifkunnige, i frihandlar- och "protektionistfraserna lika
hemmastadda vännen till styckets båda stora politici gjorde en
verkligt god karaktärsroll. Hr Bergström var rolig fastän sig
lik, medan hr Wagner hade tagit till sitt gamla något bråkiga
och: skrikiga manér samt föregick sina sujetter med det dåliga
föredömet att inte ha lärt sig sin roll eller passa på entré.
Fruarna Fornell och Strandberg och fröken Hodell samt hrr
Rundqvist och Svedberg fylde väl sina roller, fröken Johnson
visade sig till sin fördel och fröken Sundqvist, »en ung talang
från Dramatiska teatern», för att tala i den Fallströmska notis-
stilen, var en god illustration på den saligen afsomnade elev-
skolans oförmåga att lära sina alummer att tala och föra sig
väl, och ändå hade hon varit anstäld ett helt år som aktris vid
landets främsta scen. Men herre gud, så ohyflad rösten var och
hur ofint hon svängde på sig. Det fins nog något naturligt,
lifligt och bildbart hos henne som skådespelerska, men nog be-
höfver det dessförinnan både grof- och finhyflas.
»Mais revenons å nos moutons.> Oskuld måste ju i regeln
anses som en mycket god sak äfven hos recensenter. Men när
oskuldsfullheten går ända till den grad af barnslig naivitet att
"
in
i
;
hn
3il
"
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
