Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
började att äta, visade det sig att hon hade en förträfflig
aptit; en stor chateaubriand och en halfbutelj porter försvunno
med mycken hastighet.
— Grefvinnan ber att fröken är god gör sig i ordning
till promenaden, — förkunnade kammarjungfrun.
Gabrielle suckade ånyo, — fast denna gång . alldeles
omedvetet. Dessa reglementerade promenader, vilka, så
långt hon kunde minnas tillbaka, hon och modern alltid
brukade företaga mellan tu och fyra, tröttade henne. Men
hon var så långt ifrån. att göra någon invändning, att icke
ens i hennes innersta tankar uppstod den svagaste föreställ
ning om, att det öfver hufvud taget var möjligt att göra en
promenad annat än mellan tu och fyra 1 sin mors och —
sedan hon blifvit förlofvad — i sin fästmans sällskap.
Ty fröken Gabrielle var, från och med sin tjugonde
födelsedag, då hennes förlofning eklaterades, fästmö åt sin
barndoms och ungdomsvän, baron Ehrenberg. Öfverdrifvet
förälskad i den hygglige, städade baronen var hon visser-
ligen icke; som barn hade de lekt och gnabbats med hvar-
andra ; och då baronen var en lång, t tafatt skolyngling med
förvuxna ledamöter, utgjorde han för Gabrielle, som redan
kastat sina blickar på gardeslöjtnanterna, ett ständigt före-
mål för tyst, medlidsamt förakt. Men då baronen sköt Kpp
i höjden och lade ut kring axlarne, medan i stället händer
och fötter stannade i växten, då tafattheten och slyngelfaso-
nerna försvunno, och då föräldrarne började oafbrutet upp-
repa för Gabrielle, att om hon ville göra dem lyckliga och
sjelf bli en lycklig hustru åt en ovanligt förträfflig ung man,
skulle hon icke svara nej till baronens frieri, ansåg sig den
unga flickan ej ha något giltigt skäl till afslag, utan gaf be-
redvilligt sitt samtycke att förlofningen eklaterades.
En hyggligare och i alla afseenden mera exemplarisk
fästman än baron Ehrenberg kunde hon ej heller ha fått
Hans. samhällsställning och förmögenhet, hans uppförande
och åsigter, — allt var i sitt slag fullkomligt. Liksom han
af sina föräl drar emottagit ett väl skött fideikommiss, så hade
han äfven ärft en hel mängd redan färdiga åsigter i religion,
politik, literatur och ekonomi, hvilka liksom lågo ordn: ade,
hvar och en kategori i sitt fack, så att han blott vid tillfäll
behöfde taga ned dem, använda dem och sedan lägga dem på
sin plats igen. Häraf uppstod också den mest fullständiga Sd
ning 1 hans inre; hvad man än talade om, i hvilka förhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
