Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
han än var, hade han alltid sina bestämda »fack» att
i till — aldrig någon tvekan, at letande, , allt klart,
ladt och regelbundet som i de väl skötta stallen och ladu.
rdarne på hans fideikommiss.
Icke heller i dag förnekade han sin punktlighet; klockan
ade ännu icke slagit tu, då han kom för att hemta sin
istmö och sin svärmor till den sedvanliga promenaden.
Baron Ehrenberg var icke någon vacker man, men hans
(seende var sådant, att alla, både herrar och fruntimmer,
vid. en -beskrifning öfver honom, skulle säga att han »såg
ycket hygglig. ut». Han ha de goda, vänliga, visserliger
cke qvicka, men långt ifrån dumma ögon, och då nu OR
fästmö, färdigklädd till promenaden, kom ut i salongen, och
I
jan. ifrigt skyndade emot henne och med en öm blick frå-
D
sade hur hon mådde efter balen, spred sig öfver hans tem-
ligen. vanliga drag ett så varmt, innerligt leende, att han blef
nästan vacker.
Jemfördt med detta strålande uttryck, såg Gabrielles
ickra ansigte nästan trumpet ut. Hon lät fästmannen kyssa
og, ja, hon till och med besvarade hans smekning, men det
skedde på samma likgiltiga sätt, hvarpå tvenne icke öfver-
drifvet sälskande syskon af gammal vana kyssa hvarandra.
Fästmannens . ankomst» förorsakade henne icke den ringaste
själsrörelse; hon lyssnade på ljudet af hans steg och stämma
J ; s | J
liksom hon lyssnade på hvilket annat ljud som helst, som
icke förorsakade henne något bestämdt obehag.
Du ser blek ut, älskling — sade baronen och strök
med handen öfver den unga flickans fina kind — du är be-
stämdt öfveransträngd af dansen...
Gabrielle skrattade, till hälften otåligt, till hälften gäc-
kande.
— Jag undrar när den dag skall randas, då jag slipper
höra. att jag är blek! Jag. har nu i alla tider era blek,
jag är det fortfarande, och 8 skall aldrig blifva något annat,
äfven Öm; jag UNGE EINE d i baler och aldrig dansade Lär
dig det, mon cher, - FÖRSE hon mera skämtsamt och nöp
sin: fästman 1 örat.
Gabrielle tyckte mycket om att gnabbas och småretas
med sin fästman. Utan att hon egentligen gjorde sig reda
för orsaken härtill, hade hon likväl en förnimmelse af att
detta gnabb var som en uppfriskande sälta på deras tem-
ligen ljumma och hvardagliga kärleksförhållande. Ibland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
