Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Då Gabrielle kom in i sitt rum, för att kläda sig till
niddagen, låg på hennes skrifbord ett bref med för henne
obekant "handstil. Hon vände nyfiket derpå, bröt det der-
efter och läste ifrigt följande rader:
»Min fröken!
Härmed får jag underrätta er, att jag försökt ordn:
mitt arbete så, att jag kan gå Er mors önskan till mötes
;ch få porträttet färdigt före sommaren. Vi kunna således
vörja redan i morgon, om ni vill infinna Er i min atelier,
FORT gatan, N:o 4; 3 trappor.
Vördnadsfullt
Gustaf Larsson.»
Gabrielle genomläste brefvet ett par gånger, under det att
ett småleende spred sig öfver hennes drag. Det var åtmin-
stone kort och godt, detta bref! Och så att han hade skrifvit
direkt till henne och ej till modern, med SKESSR dock denna
affär från början afhandlats! Tydligen var han ingen vän
af omvägar.
Hon satte sig 1 soffan, lutade hufvudet i handen och,
glömsk af att middagsstunden nålkades, försjönk hon under
en stund i drömmår och tankar. Den föregående balaftonen
steg ånyo upp för hennes inbillning, och ur detta minne
framträdde särskildt den vals hon dansat med den unge ar:
tisten, som skulle måla hennes porträtt.
Egentligen visste hon icke om hon tyckte om honom
eller ej. Det fans något så hårdt och bittert hos honom;
det föreföll henne, som gjorde han inom sig narr af allting,
men så kunde han ibland se nästan barnsligt god ut. En
sak tyckte hon emellertid obetingadt om: det fans icke spår
af konstnärstillgjordhet öfver honom, han var till sitt utse-
ende alldeles lik andra menniskor. Gabrielle, som aldrig
förr personligen sammanträffat med en artist, hade en oklar
föreställning om att målare, författare och sångare måste ha
några särskilda yttre tecken, hvilka skilde dem från andra
menniskor och hvilka ingåfvo henne en känsla midt emellan
traditionellt förakt och nyfiken beundran. ’ Emellertid fann
hon inga dylika »tecken» på herr Larsson; hans yttre men-
niska liknade fullkomligt hvilken ung herre som helst, utom
att "han kanske var mera tyst och tillbakadragen än de
festa, och att hans ögon kanske också voro vackrare än de
flestas . ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
