Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligen kom hon helt oförberedt, utan någon anled-
ning, att anställa en jemförelse mellan honom och sin fäst-
man. Men hon fullföljde ej denna jemförelse; en känsla :
obehag afbröt hennes tankegång och hon reste sig häftiot
upp för att kläda sig:
Då hon kom ut i salongen, gick hennes far; grefve
Deylen, af och an öfver golfvet med händerna på ryggen
och samtalade med baronen, som satt i en emma och meka-
niskt bläddrade i ett album.
Gabrielle gick fram till fadern, slog sina armar kring
hans hals och kysste honom ömt. Hennes ansigte fick här-
vid ett helt annat uttryck än då hon ’helsade på sim mor
eller fästman.
— God morgon, pappa lilla, jag har inte sett dig förr
1 dag, tror jag!
— God morgon, mitt pyre! Nå, har du Nvilat ut efter
dansen, du ser litet blek ut; tycker jag?
— Gör jag? — svarade Gabrielle med sin mest intagande
milda röst.
— Ja, jag vet inte hvad vi har för ungdom nu för
tiden, — fortfor grefven, -—- den minsta ansträngning gör
dem klena och nervösa. När jag tänker på hur jag kunde
roa mig i min ungdom ... Qväll efter qväll på bal, och så
tidigt i kasern morgonen derpå ... och så dessa »nachspiel»,
då man ibland ej kom hem förrän följande dag . . . Och alla
andra galenskaper man hade för sig...
Grefvinnan hostade och gaf honom en sträng blick;
men grefven var i farten, hans blå ögon, hvilka trots ’åren
. bibehållit sin glans, började tindra, han gestikulerade med
armarne, och gaf ej akt på sin hustrus ogillande blick.
— Ty, ser ni, mitt herrskap, i min ungdom kunde
man göra galenskaper, — fortfor han, i det han kastade
hufvudet tillbaka och "slog ut handen mot sina åhörare,
— man var inte blaserad, man föraktade inte att vara lite
tokig” ibland >. .
— Nu tror. jag vi gå ock ta’ en smörgås —, afbröt
grefvinnan, som hade fått alldeles tillräckligt af grefvens
galenskaper i verkligheten, för att känna sig uppbygd af
någon” historik deröfver.
Man reste sig upp och gick ut i salen, under det gref-
ven ännu lät höra åtskilliga dyningar af sin beundran för
den lyckliga förgångna tid, då ungdomen hade mod och lust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
