Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske var klokast att ej försumma tiden, samt skickade på
eftermiddagen ett bud till Larsson att hon och hennes dotter
skulle komma på utsatt tid.
Följande dag stod det grefliga ekipaget vid
utanför artisten Larssons port.
Den unge mannen kände sig genast oangenämt berörd,
då han fick se att grefvinnan var med. Han helsade tem-
ligen stelt på mor och dotter, och var nästan alldeles tyst,
medan han gjorde sina förberedelser till seancen.
För hvarje ögonblick kände han sig mer och mer plågad
af grefvinnans närhet. Ifrån första stunden han såg henne,
hade han gripits af en stark, oöfvervinnerlig antipati: en
känsla, som sväfvade på gränsen mellan harm öfver det tryck,
hennes nedlåtande, förnäma hållning förorsakade honom, och
förakt för hennes, enligt hans åsigter,; gagnlösa, intetsägande
tillvaro. Hennes skarpa ögon, hvilka nu med en obeskriflig
blandning af nyfikenhet och likgiltighet granskade rummet
och följde hans rörelser, förorsakade honom en retlighet, som
helt och hållet förtog den tjusning han annars plägade erfara
då han skulle börja ett arbete, som intresserade honom
Grefvinnans närhet spridde liksom en stelhet, en tyngd i
luften, som hindrade honom att som han ville och som han
äfven skulle ha kunnat, uppfatta och återgifva bilden af de
vackra drag, hvilka så tjusat honom den qväll han dan-
sade med Gabrielle. Med en nästan ångestfull saknad tänkte
han på, hvilken glödande inspiration han då kände, hvilket
underbart poetiskt skimmer han tyckte omgifva hela hennes
varelse, hur han, vid dangmusikens toner och den unga flic-
kans smidiga gestalt tryckt intill sitt bröst, inom sig kände
kraften att skapa ett verkligt mästerstycke, om han i den
stunden fått måla Gabrielles bild.
Men nu voro alla dessa känslor försvunna. Hans hand
gick trögt öfver duken, han såg blott framför sig ett vackert
flickansigte utan den poesi och den själfullhet som en gång
tjusade honom, och han tyckte att i hans arbete insmög sig
ök fabriksmessigt, mekaniskt, som ingaf honom leda.
Han försökte emellertid betvinga sig, och upptecknade
bilden så raskt han kunde. Då seansen var slut ville gref-
"vinnan se på duken, men Larsson vände den genast upp
och ned och förklarade att det ännu icke var något att se.
Grefvinnan envisades, men den unge artisten höll i sig; trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
