Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hur man bedömmer konst, när man är »Ignotus»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
lokalen. på invigningsdagen. Men herr T. L. såg dem gå der
och vara vemodiga. Då han derjämte till sin innerliga glädje,
för en gång, fick se gedigen konst, fick fantasien makt med
honom, och sedan han gifvit opponenterna hvad opponenterna
tillhörer, stack han i väg med att berömma Kronberg, Bram-
beck, Lundberg och Björck, hans gamla kamrater från Italien,
liksom han förr en gång stälde Roma-qvartetten såsom sjelf-
ständighetens representanter gentemot kotteriandan bland pari-
sarne, utan att han likväl då ansåg sig böra påpeka att af de
yra romarne, som : ej underskrefvo den bekanta oppositionslistan,
(Lundberg, Brambeck, Clason) voro eller nyligen varit akade-
miens resestipendiater, och den fjerde var Julius Kronberg, som
sina åsigter och i sin radikala skrift om konstförhållandena
hemma ej allenast delade opponenternas åsigt om att akademien
var föråldrad utan till och med vågade sätta i fråga önskvärd-
heten af att slopa hela denna akademi.
Så långt om herr T. L. Jag har anfört hans uppträdande
endast för att påvisa, hur tanklöst till konstverlden hörande
frågor kumna behandlas i våra tidningar.
Utställningen behandlades med aktning, och deremot är
intet att invända. Men den behandlades också med en lättvin-
dighet, med en dilettantism i kritiken, som var synnerligen i
ögonen fallande. E
Då tidningarne sagt sitt ord och Dagens Krönika så kom
med sin »titt in på utställningarne i Stockholm och Göteborg»,
hoppades jag och — jag har orsak att tro det — flera med
mig att nu få höra ett sjelfständigt ord, få någon ny synpunkt,
om fördelaktig eller ej för det ena eller andra partiet, det kunde
komma på ett ut, blott författaren fasthöll sin ståndpunkt och
visste hvad han ville.
Ignotus hette han och okänd var han — åtminstone för
konstnärerna.
Men: hvad fann jag? Ingenting, som jag ej läst förut — ty
jag hade, ovanligt nog, samlat och studerat pressens uttalanden
om utställningen. Jag var till och medi första förargelsen elak
nog att sätta i fråga, huruvida mannen verkligen sett de båda
utställningarna eller om han icke nöjt sig med att sitta i natt-
rock hemma på sin studiekammare och göra ett kompendium af
hvad i tidningarna stått om utställningarna. Jag kunde ju ej
undgå att märka, huru han med synbar förkärlek begagnat sig
särskildt af märket H. A. R:s referat i Svenska Dagbladet och
Nya Dagligt Allehanda, (utan att likväl följa sin föregångare i
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
