Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - På konstens tinnar. Några drag från Jenny Linds triumftåg i utlandet. Ur samtida anteckningar, af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIRA TAG AN AE SEI AA MAA ör an
74
kallade med sin sång afspeglade sig temligen troget i en »him-
melsk» recension i Morgonbladet: »Det rykte som föregått den
älskvärda sångerskan och det entusiastiska bifall, som snart sagdt
blifvit henne en vana att skörda, hade troligen som det plär
hända, till den grad stegrat” väntan hos en stor del af pu-
biiken att den misströstade att få densamma fullt realiserad:
Desto högre måste man derför uppskatta det odelade bifall och
den förtjusning hvarmed de första tonerna af hennes ljufva röst
helsades och som, ju längre sången framskred, hänfördes och
stegrades till en höjd som bättre låter känna sig än beskrifvas.
Vore ej bilden så utnött, så skulle man, om någonsin, kunna
säga att Jenny Lind sjunger som en näktergal, ty till den grad
eger hon denna förtrollande makt att låta tonerna tala till hjer-
tat, att gifva vingar åt känslan och fantasien — ja sjelfva kriti-
ken blir frestad att säga åt sig sjelf: ”Dåre! ögonen som njuta,
i ditt anlet du ej bär.”
Den sydländska passionerade styrkan, den glödande färgen,
den ljungeldslika inspirationen tillhöra ej Jenny Lind. Hon är
en klar, mild och ljuf nordisk natur med hög, ljusblå himmel,
hvilken afspeglar sig i en bölja så silfverklar att sjelfva dess
djup ej hindrar att skåda de under den gömmer. Sedan man
hört Jenny Lind, förstår man bättre den gamla sägnen om de
underbara toner som under stilla sommarnätter skola ljuda från
Neckens harpa...
Om Jenny Lind till den grad bemäktigat sig alla de resur-
ser dem konsten erbjuder, att för henne i den vägen föga eller
intet återstår, det våga vi ej bedöma, men det välde hon eger
öfver sin röst, den lätthet hvarmed hon inlägger natur och ledig-
het äfven i de största svårigheter, gifva henne, hvad konst be-
träffar, otvifvelaktigt ett rum bland vår tids största sångerskor.
Hennes stil är uttrycksfull och ren. Hennes sång har den
italienska metodens värma och kolorit och framför allt den rena
artikulationen af orden och det fina bestämmande af noternas
och tecknens valör, hvarom italienarnes öra är så nogräknadt.
Dessutom förstår hon att i sitt föredrag inlägga den dramatiska
hållning, hvarförutan sången mindre blir en bild och ett uttryck
af själens rörelser än en meningslös följd af toner om än aldrig
så vackra. Det hänförande i hennes sång torde till en stor del
lega sin orsak i den dramatiska uppfattningen af ämnet, hvilken
liksom medvetslöst infinner sig äfven då hon står vid notstäl-
laren eller sitter vid pianot. Hennes karakteristiska, sanna
och uttrycksfulla föredrag bär alltid stämpeln af handling eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
