Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - På konstens tinnar. Några drag från Jenny Linds triumftåg i utlandet. Ur samtida anteckningar, af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mm”
(5
objektivitet, eger alltid det känslofulla, naiva uttryck, hvarför-
utan sången icke går till hjertat och som i den vanliga konsert-
stilen oftast saknas. Hennes röst eger denna timbre, denna
tjusande klang som redan från de första tonerna hänföra åhöra-
ren, äfven den minst musikaliskt bildade och som utgöra så till
sägandes musikens sinliga nöje. Äfven på den kallaste åhöraren
måste den ljufva inspiration, som till och med visar sig i
sångerskans blickar och anlete, göra intryck. Efter afsjungande
af de sista musiknumren bekransades Jenny Lind af hr Paciusg,”
under hvars ledning den ackompagnerande orkestern stod.»
Morgonbladet meddelade sedermera en novell, hvari med de
amplaste ordalag äfven talas om Jenny Lind, »denna Stockholms
förtjuserska».
Versifierade hyllningar uteblefvo icke heller. Fredrik Berndt-
"son egnade, bland andre, den svenska sångerskan en intagande
dikt, som väl förtjenar att anföras:
Sångens makt.
Fans ej fogelskock så präktig
Att den ej från luften yrde
Tlande med snabbhet neder
För att herrlig tonkonst höra.
Kalevala XII Runan.
Väinämöinen satt på öde stranden
Med sitt brustna kantele i handen,
Matt var ögat, bleknad var hans. kind.
Ej en gång i morgonrodnans strålar
Någon strimma utaf fröjd den målar,
Ej han ler, fast hvita silfverlockar
Smekas ljuft af barnslig vestanvind:
Tystnad var den gamle, stum som natten
När han famnar oceanens vatten,
Sedan stormen somnat trött deri.
Det var han likväl, som först den unga
Blomstrande naturen lärde sjunga,
Han af hvilken böljan, vinden, skogen
Lärde först sin glada melodi.
Sägs att, då kring vårens blomsterängar
Ljuden flögo ifrån skaldens strängar
All naturen lyssnade dertill;
"Den bekante, ännu lefvande tonsättaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
