Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - På konstens tinnar. Några drag från Jenny Linds triumftåg i utlandet. Ur samtida anteckningar, af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YT
sångerskornas studievistelse i Paris satte: ett så högt värde.
Allmänheten emotsåg med spänd förväntan det tillfälle som: nu
yppade sig att samtidigt få höra de två näktergalarne. Det
var vid Henriette Nissens konsert i Ladugårdslands kyrka den
3 augusti. Oaktadt det för den tidens förhållanden ovanligt
höga priset, 2 rdr b:o,: hade: mellan två och tretusen personer
infunnit sig till detta musiknöje. Hvad som på programmet
mest retade nyfikenheten var den berömda duetten ur »Normav.
Titelpartiet återgafs af Jenny Lind, Adalgisas af konsertgifver-
skan. Man lyssnade med återhållen andedrägt till denna sam-
sång som visserligen rättfärdigade allas förväntan. Det var för
en och annan nästan svårt att säga åt hvad man här skulle
gifva företrädet: åt Henriette Nissens starka, jemna, genom sin
klara och tillika djupa klang utmärkta röst eller åt denna själ-
fulla värme och hänförelse, hvarmed Jenny Lind:i vissa ögon-
blick liksom med en slags magisk kraft elektriserade publiken.
Man kunde blott säga med visshet, och derom voro alla ense,
att aldrig en skönare duett förr varit hörd här i norden, aldrig
en vackrare, mera intagande täflan mellan två utmärkta konst-
närinnor, begge tillhörande vårt fädernesland.
August Blanche karakteriserade i Freja de två sångerskorna
1 en artikel som väckte mycken uppmärksamhet i våra musikaliska
kretsar. »»Några dagar — skrifver han — sysselsatte sig huf-
vudstadens samtal företrädesvis med det sista blodiga sorgespelet,
musikidkaren Breitfeldts afrättning, och den nakna verkligheten
pryddes med romantiska dikter om en medveten, olycklig älskar-
inna, om en hemlig medbrottsling, och om blommor, strödda på
den straffades graf. - Detta samtalsämne är nu lyckligtvis för-
flyktigadt och utbytt mot ett af de mest angenäma slag, neml.
ankomsten till vår sköna hufvudstad af en ung svenska, som
med sin utmärkta talang mäktat att fläta några nya och sköna
blommor i den oförvissneliga lagerkrans, som pryder Sveas af
ära strålande panna. -
Men »hvilken är större sångerska, Nissen eller Lind?»
Denna fråga sysselsätter nu många kretsar: den ena vill
ha företrädet åt Nissen, den andra åt Jenny. Det är en strid
emellan Stockholm och Göteborg, en ny täflan emellan Upp-
svear och Vestgötar, hvem som skall ha kronan i sångens verld.
Till bevis på denna vår sats vilja vi blott nämna, att det går
till i sångens republik på samma sätt som i politiska republiker,
nemligen att många förlora hufvudet af entusiasm. Skilnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
