Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - På konstens tinnar. Några drag från Jenny Linds triumftåg i utlandet. Ur samtida anteckningar, af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 ; :
är bara den att i de sednare är hufvudet rakt förloradt, men
i den förra händer det, att man efter några år, veckor eller
dagar till sin förvåning åter hittar det på sitt hufvud, hel-
bregda och förnuftigt på dess vanliga plats. . .
»Jaa, men hvilken är större sångerska, Nissen eller Lind?»
Hvilken blomma är skönare, rosen eller liljan? Hvilken är skö-
nare, en klar augustidag eller den romantiska månskensnatt,
med hvilken den utgjorde ett himmelskt duo?
Svaren på detta eller striden om detta, I som så gerna
viljen mäta det skönas former med fåfängans alnmått!
Nissen har en skön, klingande, böjlig, rik, öfvad, tjusande,
gudomlig, echarmant, »>magnifique, superbe» stämma m. m.; men
Jenny Lind har så med. Nissen är en mästarinna i »fiorituren»
och krumeluren och allt hvad det heter. Jenny Lind är så
med. Nissen har sjungit och tjusat i sjelfva Paris och lejonen
hafva enstämmigt ropat i rytande chorus: »Ma foi, elle est ravis-
sante! trös-ravissante!» Jenny Lind sjunger i Stockholm, och
alla såväl de som ha öron för musik, som sjelfva de döfstumma
från Manilla äro betagna och utbrista: »ta mej f—n äke hon
guddomlig!»
De ha rätt hvar och en på sitt håll.
Nissen har tillegnat sig den: utländska konsten och låtit
främlingarna höra, att äfven det kalla Sverige kan alstra en
näktergal. Lefve Henriette Nissen!
Jenny Lind är svenska, en äkta, trohjertad, frisk, liffull
svenska, helt och hållet i rösten, i blicken, i åtbörden, i sitt
lillfinger — svenska i hvar tum, skulle Shakspeare ha sagt.
Hon sjunger ej blott med rösten utan ock med hjertat, och hvarje
svenskt hjerta flyger henne till mötes, ty hon sjunger det svenska
hjertats språk, det rena, heliga, som Nordens gudar efter Ragna-
rök skola återfinna på Idavallen, ristadt i gyllene taflor. Lefve
Jenny Lind!»
I Freja fick man dessutom läsa en ganska kostlig liten
romantiserad novell, benämd Vädervexlingarne, hvari »Norma»-
duettens begge företrädarinnor ovetande till och med gåfvo an-
ledning till ett par oförmodade giftermålspartier!
Redan dagen efter den remarkabla »sångarfejden», som för
öfrigt endast bidrog att gifva ännu högre glans åt Jenny Linds
konstnärsrykte, lemnade hon Stockholm och begynte en konsert-
tournée i landsorten. Hon sjöng först på ett par konserter i
Linköping. Emottagandet var varmt och lysande. Hennes gamle
beundrare grefve Cronhielm gjorde -allt för att göra hennes Lin-
IN (IA
DD
nn &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
