Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
är Anna, den här gången, då kunde det ju vara litet ursäktligare,
bl. a. af den orsaken att »vanans makt är stor och — förslöande».
Lemnar jag det dramatiska ur sigte — och det är ej svårt
härvidlag — så måste jag erkänna att jag tycker mer om hr
8:s röst och föredrag i E-durarian än — hr Ödmanns. Blott
herrarnes sångkonst vore mer jemnbördig. Men då nu hr S.
framdragit den af hr Ö. oförtjent negligerade stora koloratur-
arian, så är det ledsamt — utom att han ej har koloratur —
att detta är en karakters-aria, som fordrar "ett nyanserande, de-
taljerande, kännetecknande föredrag lika väl som röstkraft, sång-
bredd och fiorityrglans. Att ej hr Ö. på senare åren sjöng denna
aria, var verkligen oförlåtligt. Skulle hr S. någongång sluta ut
den, så ämna vi ej bli oförsonliga.
Beträffande hr Strömbergs Guvernör, skola vi ingenting mera
säga. Liksom vi förr, ha flera tidningar både förr och nu undrat
öfver att när teatern eger en så kapabel Guvernör i hr BSeller-
gren, han icke får efterträda hr Strömberg, som när han icke
rent af gör fiasko som Guvernören dock lyckas skäligen lindrigt.
Men nu skola vi ingenting mer säga, tidningarne och vi.
Ty hr Willman har gifvit hr Strömberg lifstidsfullmakt på Gu-
vernören.
Så att om Gud i sin nåd skänker hr S. en hög ålder, så
komma våra barn och barnbarn äfven i åtnjutande af hans Gu-
vernör, och den der framtida memoirförfattaren, som vi nyss
talade om, får då hänvisa på hr S. och hans Guvernör som
en dyrbar, en omistlig relik från »den gamla, goda tiden!»
Otacksamhet är verldens lön, heter det, följaktligen också
teaterdirektörers.
Må derför våra efterkommande ej vara nog pietetslösa att
förgäta den store man, de ha att tacka för denna ojemförliga delice.
Anders Willman-är hans namn, honom till heder och ingen
— icke ens k. teatrarne — till skam!
Öfvergå vi nu till det täcka könet, dit vi se oss nödsakade
räkna äfven hr Nygren, trots hans grofva bas; enär, vi ju glömde
honom bland herrarne, så sker det med en viss lättnad, både
å egna och -— Mozarts vägnar.
Det var ett ingalunda förkastligt jubilé-klöfverblad detta:
Östberg, Riego, Edling. Jaså, det var sant, och hr Nygren.
Då blir det fyrväppling. Nåja, så mycket rarare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
