Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drag
104
»Försöket gör et», sa gumman gick på nattgammal is.
Man har talat om hr Lindens ormblick som Don Juan.
Det måtte vara en snok, en sådan der, som okunniga små flickor
springa för i skogarne, men som inte gör dem det ringaste.
För öfrigt då jag rundt omkring mig på parkett hörde att
hr Linden är så söt — så riktigt genomsöt», så har jag ej
samvete att med nedrig illvilja glönma ute relaterandet af denna
för hr L. synnerligen angenäma sak.
En »söt> Don Juan alltså, en »riktigt genomsöt»!
Men — dusmilde Gud! — hvad denne Don Juan måste
ha börjat tidigt för att hinna med alla Leporellos »baronessor
och prinsessor, unga, vackra, -gamla, fula, röda, hvita, gröna
gula», eller hur det är.
Han har väl icke i Herrans namn älskat en bloc heller?!
Hr Lindens Don Juan har näppeligen passerat bevärings-
åren, så att man nästan kommer att tänka på hur en tredskande
beväring hemtas af länsmannen, när Don Juan anropas af Gu-
vernören med detta, i en viss tysk sångares mun fordom så im-
posant ljudande:
5)
»Schtanne, ofärdige
»Fort, drack tin färje!»
Don Juans alltför späda tillstånd har också det obehagliga
med sig att damerna i operan i bredd med honom förefalla
väl — väl — hm! — väl. öfverlägsna. Och: den predikande
Elvira får särskildt deraf cn viss fatal bismak af moraliserande
Tante, något å la fröken Hoppenrath i verlden, om hvilken
förtäljes att
»växten är bra
och hullet — åhja! —
Men: aj. ajlajlaj!l ajl oden 4 0
Här känner jag mig nästan frestad att sluta med ämnet
ifråga. Det är så föga tacksamt att sysselsätta sig med konst-
produkter, så matta, intetsägande och flyktiga, att man:tycker
det nästan vara förspild tid att längre upptaga sig med saker
af så liten betydelse och så föga fängslande beskaffenhet.
Det är också endast för sjelfva ämnets skull, den gudom-
lige Mozarts höga, herrligt sköna Don Juanstyp, som jag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
