Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1[008)
Vasateatern har låtit höra »Storhertiginnan af Gerolstein».
Vi hålla med det mot Vasateatern så innerligt vänliga Sven-
ska Dagbladet — som blundar för teaterns kosmopolitiska reper-
toir — att då Offenbachiaden partout skall odlas vår kafébesö-
sökande »beau monde» till uppbyggelse, så är det bättre att vända
åter till oldpappa sjelf än slå sig i slang med hans mer eller
mindre degenererade afkomma.
»Storhertiginnan> är en bland Offenbachs bästa damer.
Qvick, uddig, elak och alltigenom ypperligt dramatisk, med en
musik så troget afspeglande textens schatteringar att — de Wag-
nerister förskone mig! — sjelfva ordtonletaren Richard Wagner
deruti stannar efter.
På Vasateatern är det till större delen kapellmästaren Stanåk,
som bereder den gamla buffan fulla hus. Hans orkester spelar
med en verve, helt i Offenbachs genre, och ensemblen af kör
och orkester är en öronfägnad.
Dertill den vackra fröken Pettersson som ögonfägnad!
Men — — — frk. Pettersson lyckas ej med Storhertigin-
nan. Detta kan tyckas den applåderande »beau monden» och
dess eko, Svenska D. B., som ett hårdt tal, men så har jag å
andra sidan bredvid mig — MSöndags-Nisse.
Ja, skratta inte, ehuru det nog annars är meningen med
den tidningen, men i fråga om operettspel träffar denna lilla
»lapp?, som D. N. förr brukade smeksamt nämna S. N., ofta
hufvudet på spiken.
Det behöfs dock knappast att som S. N. återupplifva minnet
af Charlotte Bergströms BStorhertiginna, ehuru detta i och för
sig väl lönar mödan, enär ingen Offenbachprestation i Sverige torde
ha varit mer genuin än denna, som framgångsrikt täflade med
»la duchesse» sjelf, Varietés herskarinna, den spirituella och
retande Hortense Schneider.
Utan denna jemförelse och utan tanke på hvilken Storher-
tiginna fru Östberg kunde ha blifvit, eller fru Sophie Öysch kunde
bli, faller det en operett-habitué snart i ögonen att skulle
frk. Pettersson vara med i »Storhertiginnan» borde det ha varit
som — Fritz.
Jag vill ej gå så långt som en landsortstidning om en lands-
ortsoperett-sångerska: »fröken X bör ständigt vara karl, hon spelar
sin egen rol (!) sämst.» |
Jag vill blott hemställa huruvida frk. P. ej tar sig bäst ut
i kjortlar när det är meningen hon skall ta sig som allrasämst
ut deri, t. ex. i andra akten af »A mor Gengångare», der hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
