Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Än en gång våra rangförhållanden. Kulturhistorisk studie af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
talmän hade någon som helst plats på rangskalan, icke ens under
frihetstidens mest despotiska dagar, då landtmarskalken faktiskt
var den, hvilken så godt som styrde hela riket. I andra länder
deremot är det ganska vanligt att representationens talmän hedras
med rang och om detta än icke var händelsen i det republikan-
ska Frankrike så visste likväl deputeradekammarens demokratiska
president Léon -Gambetta att på ett mer reelt sätt representera
folkets majestät än med rangordningen i hand, nämligen genom
att låta sin vagn vid högtidliga tillfällen eskorteras af huissierer.
Detta är ett strå hvassare än att få allenast en plats i rangord-
niovgen sig tillerkänd näst efter riksmarskalken.
Om man emellertid jemför den rang, som tilldelats våra
talmän, med hvad förhållandet är i vårt grannland Norge, så
stå de våra långt efter storthingspresidenten, hvilken, jemlikt
hofresolutionen den 9 januari 1863, innehar högsta rangen i
landet, så att det var en rangdegradation, då Johan Sverdrup för-
flyttades från »stortingets sal» till stiftsgårded. Hvad som kan
förorsaka denna jemförelsevis tarfliga ställning för våra talmän,
är ej godt att veta, för så vidt man icke får söka skiljaktig-
heten deri, att storthingspresidenten- är af thinget vald, under
det att : våra talmän allenast äro tillsatta af konungen, ehuru
detta i fråga om rangen, som ju är ett kungligt och icke ett
folkets privilegium, bort framkalla ett motsatt förhållande i
rangskalan. i
Men om «sålunda våra talmän stå i en sämre rangställning
än den, som deras norska kolleger kunna skryta öfver, så hafva
de i alla fall fått högre rang än grundlagen rätteligen tillåter.
Jag har redan framhållit, att trots $ 34 R.-F. talmännen nu
fått tränga sig mellan de båda ministrarne å ena sidan samt
statsråden å den andra. Om K. M. varit sinnad att gifva tal-
männen rang — och detta är ju bans oförytterliga rättighet —
så hade det gått för sig att sätta dem närmast efter statsråden
och det kunde ju duga för talmännen, om de togo försteget
framför herrar serafimerriddare.
Hvad jag icke kan förstå, är den ranggradation, som riks-
marskalksembetets- cirkulär gör mellan Första och Andra kam-
marens talmän. I riksdagsordningen stadgas, att båda kamrarne
ega »lika behörighet och myndighet», och det är då, synes det
mig, principvidrigt att göra den ene kammarens talman i fråga
om rangen förnämligare än den andre. SkaH man för öfrigt
döma efter kamrarnes »behörighet och myndighet» i de vigtiga
statsregleringsfrågorna, då borde väl tvärtom Andra kammarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
