Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Än en gång våra rangförhållanden. Kulturhistorisk studie af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde alldeles rätt, om de läte sin nationalkänsla på allvar upp-
resa sig mot en dylik anordning.
Jag. har redan förut påpekat detta, och det nu omnämnda
cirkuläret från 1885 gör i detta afseende en förändring, som
onekligen är en förbättring. Först och främst nedflyttas norske
statministern och får icke i rang konkurrera med de svenske
ministraärhe, hvarigenom man åtminstone vinner den fördelen,
att han aldrig kan blifva vår främste rangmenniska. Men härom
mera framdeles. Den första regel, som i eirkuläret förekommer,
är, »att statsministern, ministern för utrikesärendena och riks-
marskalken sig emellan taga rang och säte efter den ordning nu
är nämnd utan afseende på tiden för deras utnämning till em-
betet». Häraf finner man för det första, att den gamla olaglig-
heten, att riksmarskalk får räknas till samma rangkategori som
de båda ministrarne, fortfarande existerar och att han således
går, trots 2 34 regeringsformen, i rang före de svenska stats-
&
h
5ä mycket är dock genom det nya stadgaudet vunnet,
att riksmarskalken åtminstone icke i rang kan komma framför
råden.
sjelfva statsministern. Hvad beträffar de två ministrarne, så är
det onekligen riktigt och i gin ordning, att den gamla bestäm-
melsen om att deras inbördes rang skulle bestämmas efter deras
fullmakts datum upphört, ty då statsministern är hela det poli-
tiska systemets ledare och statsrådets »främste ledamot», så är
det en sjelfklar sak, att han, om rangen skall något betyda,
också måste vara dén främste i rang och detta icke allenast:så
till vida, att ingen får föredragas honom utan att icke heller
någon får stå jemnstäld med honom. Detta innebär ock cirku-
läret, hvarigenom onekligen en riktigare uppfattniog gjort sig
gällande rörande hans ställning äfven hvad den afser rangen.
Jag har förut framhållit, att grundlaägsstadgandena om stats-
och utrikesministrarnes rang ’såsom enastående framför statsrå-
dens kränkes derigenom att riksmarskalken och norske stats-
ministern: få räkna sin ranvg framför statsråden, men K. M:t har
nu fortgått på samma väg och skapat en alldeles ny rangklass,
hvilken också tager försteget framför de svenska statsråden.
I cirkuläret heter det nämligen »att under riksdag i Sverige
talmannen i Första kammaren och efter honom talmannen i Andra
kammaren tilldelas plats näst efter förenämnde embetsmän». ’Så-
som man ser, äro de stackars vice talmännen helt och hållet
bortglömda, men de få väl efter bästa förmåga trösta sig ändå.
För första gången har sålunda i Sverige rang tillerkänts poli-
tiska personer. Hvarken landtmarskalken eller de ofrälse ståndens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
