Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En kunglig sommarsaga af Cubicularius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kunglig sommarsaga
Af Cubicularius.
»Gör kronan på Hans hjessa lätt
Och all din tro till honom sätt
Du folk af fräjdad stam.
»Instängd uti en ask en kung ej
lefva kan
Gustaf Ad lf e » Regina l Emmeri ».
Vän vid den undangömda skuggan och djupt kännand
sin ovärdighet och sina krafters. otillräcklighet. hade samlaren
af efterföljande reseminnen från de oförgätliga stunder, då
käre monark kunde skaka ifrån sig de tunga regeringsbekym
ren och genom sin huldrika åsyn under de sistförflutna som-
marmånaderna sprida värme och ljus bland Skandiens karga
skär, helst önskat att blygsamt undandraga sig den öfverraskan-
de utmärkelse, som ett dylikt uppdrag innebär. Men dels
har det icke varit honom tillåtet att såra en välvilja, som
från utgifvaren af denna tidskrift med lena band fjättrat ho
nom starkare än den mest trängande nödvändighet, lel
är det i. dessa tider, då en oförsynt klandersjuka vill afsätta
sin grafrost till och med på det dyrbaraste en nation eger:
vördnaden för dess konung och dess statskyrka, en hvars pligt
att efter måttet af de krafter, Försynen honom beskärt, mot-
arbeta sådant. Jag har derför fattat det som en vink från
ofvan och sökt öfvervinna min bäfvan på tröskeln till det tempel.
i hvars djupa gångar jag ser trängas mitt fäderneslands äro-
rikaste minnen från det nu snart i tidens ström sjunkande året,
och jag är nöjd, om min egen personlighet får blekna bort i det
klara skenet af dessa sjelflysande minnen.
Värdigare krafter hade dock bort fylla värfvet, och då jag in-
träder i den krets, der det lojala och devouerade snillet eljest
sprider sin glans, känner jag mig ännu mer än eljest hänvisad till
ödmjukhetens bekännelse. Och jag beder Eder, I ädle herrar
redaktionsmedlemmar af Post- och Inrikes tidningar, Dig hr V, S..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
