Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En filosofs svanesång. Tidsdikt i öfversättning af J. N. Nyman - Snart. Af Friedrich Theodor Vischer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
och som säkerligen varit ett bland hans allra sista skriftalster.
Det i all sin korthet och enkelhet så gripande skaldestycket
offentliggjordes för några veckor sedan i tidningen »Schwäbischer
Merkur». När man läser något, som är mästerligt skrifvet på
ett främmande språk, då faller man lätt offer för frestelsen att
tillegna sig det på svenska. Så har den öfversättning tillkommit,
som följer här nedan.
SMAL ct
Af Friedrich Theodor Vischer.
På kända gatan här i staden
du vandrar än en flyktig stund .
bort, hem, förbi den långa raden
och stannar, helsar vid din rund.
Snart hörs bland folk en gängse sägen:
»Nu se vi icke gubben mer!
Han gick dock alltid denna vägen,
I köld. 1 hetta, upp och ner.»
Må NE På fyllda lifspokalen
af fröjd jag ofta läppja fått,
men att i botten tömma qvalen
af bitter sorg blef ock min lott.
Ej spårlöst gick jag, ej förfeladt;
jag verkat mycket, som jag bort,
men af hvad allt jag bort och velat,
hur mycket blef dc aldrig gjordt!
Väl sant, att jemt för snart han skymmer,
den sista, välbekanta natt,
men hvem, med mödor och bekymmer,
har på sitt dagsverk kronan satt?
Se kring dig! Skåda ögons lågor,
de ungdomsfriska kinders blod,
och säg: med ständigt nya vågor
hvar lucka fylls af lifvets flod.
Gif rum! Nog sörjdt. Ej du må sörja;
ej menskligheten blir till grus:
nytt lif hon kan hvar morgon börja.
Träd trygg inom det mörka hus!
TISKA BANIGE TRNDESMAAINE -
rr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
