Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Parkett af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
sänder af hr Oscar Wijkanders tyska öfversättningar. Nej, intet
knussel, gentilt skall. det vara; hade publiken fått endast en,
hade den kanske knappast bunnit få in smaken, och derför
fingo vi både »Mammas ögon» och »Pappa Vindböjtel» (o vel).
Det första stycket lät dock se sig, ehuru det kan tyckas att
ett så vidrigt brott mot naturen, som att gifta bort en ung flicka.
nästan ett barn, med en gammal doktrinär professor, som aldrig
S
varit ung, bort icke blott afstyras, utan äfven af den poetiska rätts-
känslan något skarpare gisslas. Det obetydliga stycket fick ett ut-
förande som månget värdefullare stycke på samma scen haft an-
ledning afundas, och ingen af de uppträdande störde på minsta
sätt det goda intrycket i det hänseendet. Skall, för att använda
ett danskt uttryck, ett dylikt stycke vara det mest karakteristi-
ska för »genten af den virtuositet», teaterns artister besitta? Det
vore sorgligt. Priset bland de spelande togs, synes mig, af hr
Hillberg och fröken Sandell. För öfrigt är att annotera, att fröken
Klefberg, hvars okonstlade och samvetsgranna spel sedän många
år tillbaka förvärfvat henne en säker position i teaterpublikens
aktning och sympati, nu gjorde sitt inträde vid Dramatiska tea-
tern. Jag undrar, hur det stode till med den kgl.: teatern om
det icke funnes »sekundteatrar» eller »landsortssällskap», hvar-
ifrån den nu under en mängd år kunnat annektera den ena goda
förmågan efter den andra. De i höst förvärfvade damerna ha
icke varit bland de sämre och man bör väl hoppas, att de icke
snart falla offer för den förnämitets- och sjelföfverskattnings-
epidemi, som icke sällan går vid den >kungliga» scenen, dock mest
inom oförmågornas eller medelmåttornas led.
Och så var det »Pappa Vindböjtel». Det var måhända den
kulinariska doft, som hvilar öfver detta stycke, hvilken narrade
öfversättaren att finna spiritualitet i detta i verkligheten något
idiotiska »Pjat» och derför lät honom öda tid och krafter på
dess »bearbetande». Men direktionens tankegång är svårare att
begripa, då man väl måste antaga att universal- och öfverregis-
sören hr Christiernsson och teaterns literatör, hr E. Lundqvist,
mot styckets uppförande inlagt energiska föreställningar och sökt
för direktör Willman klargöra åtminstone de mest skrikande af
styckets osmakligheter och dumheter. Det såg ett tag ut, som
om .stycket skulle komma att illustrera Andersdagen eller Oskars-
dagen, men deraf blef då ingenting, hvilket var bra, då elaka
skämtare eljest kunnat begagna sig deraf för fabricerandet af
närgångna kvickheter.
Tidningsmän ha som bekant ganska svårt att draga jämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
