Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Parkett af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
men det var en ytterst ovanlig och rörande enighet bland tid-
ningarnas hrr recensenter i afseende på »Pappa Vindböjtel».
Deras sålunda utan minsta meningsskiljaktighet afkunnade dom
korteligen: uselheternas uselhet. Icke ens Posttidningen eller
» Vårt Land» kunde finna pjesen dräglig, och då skall det gå
ängt, måste man medge. För min ringa personliga del kan jag
låta bli att finna det rätt komiskt, att jag, som smickrar mig
med att ega rätt goda naturliga anlag och numera icke så liten
utin att »ge på», dock ser mig urståndsatt att fundera ut något
mer föraktligt och dräpande än hvad t. ex. ett par så mo-
derata och eljest lugna recensenter, som Aftonbladets och Dagligt
Allehandas funnit sig nödsakade att yttra. Jag skall derför helt
nkelt nöja mig med ett par citat. Aftonbladet säger: »En så
tarfig produkt har väl sällan bjudits ens i denna genre, och på
ista tiden ha vi dock, som:bekant, fått till lifs många tarfliga tyska
k. lustspel. Skall pu nödvändigt vår främsta dramatiska scen
odla farsen som ett hufvudfält för sin verksamhet — hvilket den
nligt vårt förmenande alls icke bör —, så nog finnes väl äfven
här en bättre repertoar att bjuda på.» Och Allehanda är inte
nildare: »Någon farhåga, att de kgl. teatrarnes fana, sådan den
ter sig, skulle fläckas genom upptagandet af pjeser från se-
kubdteatrarnes repertoar, vore det t. o. m. de allra sämsta, be-
höfver man ej hysa sedan man sett »Pappa Vindböjtel». Med
sådana prejudikat som »Askungen»> och nu senast P.’ V. för
ögonen framstår som ett tydligt faktum, att om det funnits några
gränser, utöfver hvilka en kunglig scens repertoar ej anses kunna
skrida, äro dessa gränser nu fullkomligt uppgifna och gärdet
lemnadt öppet för hvilken tarflig melodram som helst.» Jag
skall till det här endast tillägga, att »Pappa Vindböjtel» var
först hembjuden Vasateatern, men af denna ratades. För landets
»främsta» dramatiska scen blef den då fullt passande. Och detta
skedde, medan vasariddaren Anders Willman var chef för de
kungl. teatrarne och pristagaren i akademien för snille och smak
hr Christiernsson var hans dramatiska souschef. Det skadar
kanske dessutom icke att erinra sig, att det var samme hr direk-
tör Anders Willman, som kasserade både hr Fredriksson och hr
Lindberg Såsom förstyren för den dramatiska afdelningen och i
sina ämbetsskrifvelser ordade vidt och bredt om ’de stora farorna
för konsten och en värdig repertoar, som skulle bli den ound-
vikliga följden af ett konsortium. Hans gerningar må nu döma
honom.
Hr : Personne hade sig hufvudrollen anförtrodd och hade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
