Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ett nytt system i fattigvården, af Kristian Winter-Hjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om fattigvård.
Af
Kristian Winterhjelm.
Hvad nu, skola kanske många säga, fattigvård det hör
ju dock ej till »Dagens Krönika», det är en gammal historia,
så gammal som fattigdomen sjelf. Må så vara, men det är
åtminstone en gammal historia som ständigt blir ny. Hvarje
gång vintern infinner sig, får man förnyade anledningar att
tänka öfver saken, och hvarje gång skattsedeln presenteras
börjar man fundera på hvarför ej de dryga offentliga utskyl-
derna för fattigvården i förening med den privat organiserade,
i olika riktningar gående hjelpsamheten kunna räcka till.
Hvar och en vet, hur det käns, då en trasig tiggare står
vid dörren. Skall man ge? Stridiga känslor börja kämpa.
Förnuftet säger mig, att i nio af tio fall skall slanten supas
upp, och jag har endast mot min vilja bidragit till att sänka
den olycklige ännu djupare ner 1 dyn. Det är egentligen min
skyldighet att ej gifva i dylika fall. Men ez af de tio ämnar
kanske köpa bröd till barnen der hemma, och skall denna
ene gå bort utan hjelp, då jag sjelf mycket väl kan undvara
några slantar hvarje dag? Detta tvifvel är plågande. Några
välja att låta endast hjertat tala, de ge sin slant åt alla, som
ej för tillfället lukta bränvin, och låta sedan »Gud råda»,
som man säger. Andra ge aldrig pengar utan endast mat vid
dörrarne, men plågas mången gång af ett tvifvel om, huru-
Ur Dagens Krönika. VIII, 2. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
