Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den nya Darwinbiografien, refererad af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att afhålla sig från sötsaker, och betraktade dessa löften
såsom icke bindande, såvida han icke afgaf dem högt. Efter
lunchen kommo brefven; sedan en kort hvila på soffan jemte
en cigarett; derefter en mellanstunds arbete. Kl. 7.30 togs
ett enkelt mål, såsom the med ett ägg; derpå lästes högt;
sedan följde brädspel med m:rs Darwin och sist till hvila. I
hans mer förtroliga brefvexling visar sig att Darwins lif var
ett beständigt lidande. Hans son skrifver: »Om karakteren
af min faders arbetslif skall kunna förstås, så måste man
ständigt ihågkomma de sjukdomsförhållanden, under hvilka
han arbetade. Han bar sin sjukdom med sådant tålamod
och utan klagan, att äfven hans barn, tror jag, knappast
kunna bedöma vidden af hans vanliga lidande. Svårigheten
för dem att göra detta förklaras af det faktum, att de, så
långt de kunde minnas tillbaka, sågo honom i beständig
ohelsa — och sågo honom, i trots häraf, full af glädje öfver
allt som roade dem. »Det tyckes som han aldrig tillbragte
någon dag utan att flera timmar lida förskräckligt af
svårmod och äfven af förkrossande plågor, samt var under dagar
och veckor urståndsatt att arbeta. Likväl hörde ingen någon
klagan från hans läppar, ej heller rubbades hans milda lynne
häraf. Hvilken motsats till Carlyle, som fylde verlden med
sina dyspeptiska brumningar, och likväl var Darwin den som
led mest af de två.
Det var 1837 som Darwin började sin första
anteckningsbok om »The Origin of Species», hvilken han sjelf kallar
för »sitt lifs hufvudarbete». Det var ett år senare som idéen
först klart uppfattades, sedan läsningen af Malthes pgifvit
honom nyckeln till idéen om det naturliga urvalet. Han
arbetade och arbetade på sin teori, men hade ingen afsigt
att offentliggöra den. En händelse påskyndade saken, om
man kan kalla det ett påskyndande, ty det var efter loppet
af 22 år, som Darwin erfor att Alfred Wallace oberoende
hade kommit till samma konklusioner som han sjelf. Det
är en hedrande episod i båda dessa mäns lif. »Jag har aldrig
vikit en tum ur min bana för att vinna rykte», skrifver
Darwin, såsom vi sett. Hur sant detta var, vittna hans bref
i rik mon, och ett ännu mer substantielt bevis på hans
osjelfviska hängifvenhet åt vetenskap företer sig i berättelsen om
vänskapen mellan honom och den yngre naturforskaren. Icke
så att ju ej Darwin hade sin personliga ärelystnad, men hans
ande var mägtig nog att svinga sig upp öfver endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
