Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den nya Darwinbiografien, refererad af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en förlust af lycka, samt kan möjligen vara skadlig för
förståndet, och ännu troligare för den moraliska karakteren
genom att försvaga den för finare känslor mottagliga delen
af vår natur.»
I penningeväg var Darwin både försigtig och frikostig.
Han brukade säga på skämt att han var stolt öfver de
penningar han hade spart, och kände tillfredsställelse öfver hvad
han förtjenade på sina böcker. Hans omsorg att spara
härledde sig från aningar, som plågat honom i många år, att
hans barn icke skulle hafva tillräcklig helsa att förtjena sitt
uppehälle. På senare tider fattade han den ädelmodiga
planen att dela ut det årliga öfverskottet mellan sina barn.
Hans samvetsgrannhet att besvara alla bref måste hafva lagt
en obillig taxa på hans tid. Brefvet från den tyska
studenten, som skref och frågade huru evolutionsläran kunde ega
förenlighet med tron på den gudomliga försynen, lemnar
ett exempel på dessa hemsökelser, hvilka hur besvärliga de
än voro, likväl alltid besvarades höfligt. Det är à propos detta
som m:r Francis Darwin lät trycka följande märkliga
förklaring om hans faders åsigter i detta ämne, skrifven af
honom (fadren) ungefär vid samma tid (1876): — »Under
dessa två år föranleddes jag att tänka mycket öfver religion.
Då jag var ombord på the Beagle var jag alldeles ortodox,
och jag hågkommer att flera af officerarne (ehuru sjelfva
ortodoxa) hjertligt skrattade åt mig för det jag citerade bibeln
såsom en oemotsäglig auktoritet i någon punkt rörande
moralen. Jag förmodar att det var nyheten af detta argument,
som roade dem. Men jag hade vid denna tid — 1836 till
1839 — gradvis kommit till insigt af att det gamla
testamentet icke var mera att lita på än hinduernas heliga
böcker.. Oupphörligt uppstod, och ville icke låta bortdrifva
sig, för min själ den frågan är det möjligt att om Gud
ville göra en uppenbarelse för hinduerna, han skulle tillåta
den att förknippas med tron på Vischnu, Siva, etc. liksom
kristendomen är förknippad med gamla testamentet? Detta
syntes mig ytterligt otroligt. Vid ytterligare eftersinnande
att de tydligaste bevis skulle vara nödvändiga att få någon
förnuftig menniska att tro på de underverk, som stödja
kristendomen — och att ju mer vi känna om naturens
bestämda lagar dess mer otroliga blifva underverken — att
menniskorna på denna tid voro okunniga och lättrogna till
en för oss nästan obegriplig grad, — att evangelierna icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
