Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattigdom.
Berättelse af
Mathilda Roos.
(Forts. från föreg. häfte.)
En strålande vacker julidag körde grefve Deylens ekipage
ned till stationen för att hemta artisten Larsson, som kom
för att tillbringa någon tid på godset.
Vagnen rullade lätt på en jemn landsväg, som gick fram
mellan höga, djupa granskogar, mellan klöfverfält och bergs-
höjder om hvarandra; Middagsstundens hetta. var öfver, luf-
ten började svalkas af emot aftonen, och doften från de ny-
slagna ängarne hade denna berusande vällukt, som solned-
gångens fuktvarma vindar pläga framlocka ur gräs och
blommor.
Den unge artisten satt tillbakalutad i den begqväma
vagnen och hans djupa blick under de sammandragna ögon:
brynen . stirrade än frånvarande framför sig, än in i skogen
eller bort öfver ängarne.
– Så vackert allting är, — tänkte han inom sig, —
så stilla och drömmande. Hvad det ligger för en sorglös
njutning i hela naturen, allt står liksom stilla och drar ett
långt andedrag. Men hvarför känner jag aldrig någon till-
fredsställelse öfver naturens skönhet, — den väcker liksom en
omätlig trånad, en osläcklig törst hos mig, jag vill komma
den närmare, vill ega den, försjunka i den och jag kan
inte annat än se och beundra...
— Det är det farliga i skönheten, — fortsatte han sina
tankar, — den har. något oändligt uti sig, och derför att vi
aldrig kunna nå den, förorsakar den: oss blott en gränslös,
osläcklig törst.
Ur Dagens Krönika. VI, 2, 153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
