Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—J
RN
ES PE AA SR tree
194 ;
Plötsligen afbrötos dessa tankar af helt och hållet olika
reflexioner. |
— Jag undrar hur de skola komma att taga emot mig,
hur grefvinnan, den ..., -— han fick icke ens i sina tankar
tag i något lämpligt epitet — skall bli emot mig? ..
I inbillningén såg han hela scenen vid emottagandet,
grefven som helsade, pratade och nickade; betjenten som
sprang af och an, grefvinnan som såg nådig ut, och fröken
Gabrielle med det bleka ansigtet’ och smärtsamma draget
kring ögonen, — »tiggerskans» ögon. Han såg också sig
D
sjelf, och i fantasien försökte han olika slags helsningar,
artiga och ridderliga eller tvära och stela.
Men så kom en vindfläkt, mättad af doften från klöfver-
ängen och blåste bort alla dessa pjollriga fantasier.
— Det är ändå någonting härligt i att lefva, — tänkte
han för sig sjelf med en plötslig känsla af ungdomsglädje,
— någonting skönt och lyckligt väntar mig, jag är säker
GÖrpA
Och Gabrielles bild steg upp för honom, så underbart
ljuf och poetisk och liksom insvept i en drömmande väl-
luktsfyld aftonskymning . .. Åter kände han samma omät-
liga, otåliga längtan, men han visste ej om det var den unga
flickan eller naturens skönhet som ingaf honom den.
— Sak samma, — tänkte han — det fins bara en
känsla, som är själen i hela universum, om det är en flicka
eller en blomma som väcker vår längtan, så är det samma
känsla, fast den har olika styrka. Martyren som brinner i
lågorna och vällustingen, som tillfredsställer sina begär, det
är ändå samma -känsla som drifver dem, ty det fins bara
en känsla — menniskoslägtets gränslösa längtan, — liksom
det fins ett lif, maskens så väl som det rikaste mennisko-
lif — liksom det bara fins ett mål, det goda. Det är just
enheten ...
— Hvar månne de ha ordnat min atelier? — slog han
plötsligen. om i en annan. tankegång... Och när skola vi
ha våra seanser? Skall baronen också vara här? Och skall
grefvinnan komma och göra sina intressanta anmärkningar?
Och: hur ska jag ...
Men han kom icke längre, ty vagnen körde nu in genom
grindarna till parken, och hans tankar upptogos uteslutande
af de vackra omgifningarna. Vägen gick i en liten slutt-
ning, hvarför kusken körde långsammare, men då de kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
