Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUSTIT FA
KY SV BANANER
vattenfallet. Icke ett moln syntes på den djupblå himme-
len och luften liksom dallrade af ett intensivt solljus.
Gabrielle stod lutad mot stentrappan och lekte med en
ros, "som hon nyss brutit. I sin ljusa, eleganta sommar-
drägt harmonierade hon förträffligt med denna aristokratiska
landtlifscen,, den välskötta gården med dess rabatter och
blomstergrupper, det ståtliga boningshuset och de breda sten-
trapporna. Det hela var så fulländadt, — allting elegant,
vårdadt och raffineradt.
Larsson kunde ej taga sina ögon ifrån henne, denna
bild af ungdom och skönhet tjusade honom, men på samma
gång var han otålig öfver att han i hennes ansigte ej kunde
återfinna det uttryck af smärta och vemod, som ibland
brukade framskymta deri, och som han, på ett eller annat
sätt, måste ha fram i sin fulla styrka.
Ty fröken Gabrielle var icke vemodigt stämd i dag;
hon . smålog och hennes milda, brungrå ögon lyste nästan
skalkaktigt under de fina,’ tragiskt tecknade ögonbrynen.
— Men skall jag verkligen föreställa en tiggerska? —
sade’ hon till svar på hans fråga. — Tycker ni att jag passar?
Hon lade hufvudet på sned och gaf Larsson en beslöjad,
något kokett blick. Hon kände sig angenämt berörd af hela
denna situation; medvetandet om hennes egen skönhet lik-
som stegrades genom förnimmelsen af skönheten rundt om-
kring, och det var någonting så behagligt retande i jemförel-
sen . mellan en tiggerskas dystra gestalt och den ungdomliga,
friska fägring hon visste sig ega.
— Tror ni då att en tiggerska nödvändigt måste vara
gammal och ful? — svarade Larsson häftigt. — Den jag nu
tänker måla var i verkligheten ung och vacker — mera än
vacker, en fullkomlig skönhet. .:
— I verkligheten, hon har således funnits till? — frå-
gade Gabrielle förvånad.
— Naturligtvis. Jag målar aldrig annat än ur verklig-
heten, aldrig ännat än det som händer eller som jag sjelf
sett... Det faller mig inte in att lefva på andras skapelser,
att måla Julior och Margaretor, jag går direkte till lifvet
och naturen: sjelf, — tillade han häftigt, som om någon mot-
sagt honom.
— ’ Nå låt oss börja då, — utbrast Gabrielle lifligt. — Jag
tycker också att det är dubbelt så intressant, då det är taget
ur -verkligheten.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
