Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
betjenten bjudit omkring förfriskningar, lade grefvinnan och
fröken: Gabrielle in sina handarbeten, hvarefter hela säll-
skapet företog den vanliga aftonpromenaden.
Larsson var dem ej följaktig; hån kände sig ännu för
främmande för att vara road af en promenad, hvarför han
skylde på att han ville ordna sina saker, samt tog godnatt
och gick upp på sitt rum.
Följande dag skulle ateliern ordnas; Larsson fick utvälja
det rum, som passade honom bäst för dagerns skull, grefven
var full af ifver och intresse, och herr Krona, som i Lars-
sons hitkomst såg ett angenämt afbrott i landtlifvets enfor-
mighet, följde som en skugga, talade om Munkaczys atelier,
om »la grande peinture», impressionismen, etc.
— Tro mig, cher amt, — sade han och blinkade hem-
lighetsfullt åt Larsson, — så gammal jag är, och så mycket
jag än tillhör VP’ancten regime, gläder jag mig dock åt kon-
stens frihet och utveckling. »Il ya une fatalité sur les
academticiens», säger min, vän Voltaire, och jag tror att han
inte;char "oratt.deri Far
Larsson hade brådt med att börja sitt arbete; han ville
under sin vistelse hos grefvens äfven taga studier från de
vackra omgifningarne, men innan dess måste han måla denna
tafla, hvars motiv så länge sysselsatt honom, och till hvilken
han kanske aldrig mera skulle få en så intressant modell.
— Nå fröken, vill ni börja sitta nu? — sade han en
dag åt Gabrielle, sedan han ordnat sin atelier, stält upp
duken på staffliet, och tagit fram de för sittningen nödvän-
diga kläder och småsaker han medhaft.
De stodo på gården utanför det öppnade salongsfönstret,
från hvilket hördes en ’papegojas monotona gälla skrik. Det
var en varm, strålande, af ett jäsande. naturlif liksom öfver-
mätt sommardag. På rabatten stodo stamrosträden tyngda
af knoppar och blommor, hvilka för hvarje ögonblick tycktes
brista ut och svälla i julisolens hetta. Stora, dunkelröda
rosor glödde oroligt mellan »marschalk Niel’s» och »gloire de
Dijon’s» mattgula förnäma färger, men från den lysande
blomgruppen kändes doften endast svag, liksom insöfd af
middagshettan. På vägen nedanför gården körde ett hölass
sakta och makligt; långt bortifrån hördes otydliga ljud, ljud
från arbetsverlden rundt omkring, hvilka ljödo så behagligt
dämpade på den tysta gården: en aflägsen sång, rop från
folket nere på ängen, stampandet af maskinernå’ borta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
