- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1888 /
212

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

äro så outplånlig a och deltagandet för de lidande derför så
starkt, som jag håller indignationen varm och ej släpper mitt
mål ur sigte. Jag undrar om ni riktigt förstår mig, fröken?

Ja, ja, jag förstår er! -— utropade hon — fullkom-
HotEnD:

Men förstår ni mig rigtigt, så att ni kan sympatisera
med min sträfvan, känna hvad jag känner...

Och hvarför skulle jag ej kunna det? Tror ni då
att jag är hård och hjertlös? ’Pror ni ej att jag kan känna
deltagande?

En varm rodnad spred sig öfver hennes ansigte och
ögonen fyldes af tårar, då hon såg upp på honom och der-
efter hastigt vände sig bort.

Han kände sig plötsligen gripen af en djup rörelse, och
en innerlig ömhet blandade sig i den tjusning han erfor i
den unga flickans närhet. Åter hade han en tydlig förnim-
melse af att de liksom kommo hvarandra ett steg närmare,
att en af de skrankor, som hittills stått emellan dem och åt-
skilt dem, fallit sönder.

— Nej, — sade han, i det han böjde sig emot henne
och fattade en af hennes händer, som hon ej drog ifrån
honom, — jag är den siste att tro er vara hård eller hjert-

lös. Men ni är, som alla i er ställning, oerfaren, likgiltig.
Ni förstår inte fattigdomen, den är en abstraktion för er,
ett faktum, som ni beklagar, men som inte kan förändras.
Ni har alla rikas — äfven de bästas — naiva åsigt, att de
fattiga äro ett särskildt, bestämdt slägte, som måste existera,
ungefär som det existerar negrer och eskimåer. Ni har aldrig
— jag tror ej att jag misstar mig häri — låtit er fantasi
genomträngas af denna gräsliga fasa, denna förnimmelse af
någonting omöjligt, hårresande, taturvidiigt som jag så ofta
känner vid tanken på att det kan finnas menniskor som
svälta, då bredvid dem fins en like som har mera än han
behöfver för att bli mätt. »Du fattar aldrig hvad du ej
förnam», säger Göthe, och det gäller i allt. Det är ett sorg-
ligt vittnesbörd om menniskans egoism, jag erkänner dét,
men det är i alla fall så: man måste sjelf ha lidit, för att
kunna känna helt med dem som lida. Ni saknar erfaren-
het, ni

Han hejdade sig plötsligt, och vände sig lyssnande mot
dörren. Steg hördes i trappan och strax derpå grefvinnans
röst. Gabrielle rodnade, Larsson släpte hennes hand, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1888/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free