Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
han hållit i sin hela tiden han talade, och begge reste sig
häftigt upp. Det okonstlade och ursprungliga som fans i
deras naturer, — under hennes verldsvana och hans blase-
rade yttre, — kom dem att ofrivilligt göra denna rörelse,
utan att beräkna hvilken omedveten bekännelse som låg häri.
Men i samma ögonblick de släpt hvarandras händer, kom
det öfver dem en pinsam förlägenhet. Deras blickar gledo
skygt undan hvarandra, Larsson gick brådskande fram till
staffliet, tog penseln och paletten och började på måfå sudda
omkring färgerna. Gabrielle vände sig om och sysslade med
några småsaker på ett bord, så att modern, då hon kom in,
ej skulle se hennes upprörda ansigte.
Grefvinnan, som åtföljdes af sin adjutant, herr Krona,
var emellertid idel solsken och tycktes icke hysa en skymt
af misstankar. Hon fick nu för första gången se taflan, —
en omständighet som Larsson med förtjusning begagnade som
en afledare för sin och Gabrielles förvirring — och hon ut-
talade sin lifliga beundran deröfver, på samma gång hon ej
kunde låta bli att framkasta en fråga, hvarför nutidens för-
fattare och konstnärer alltid valde så sorgliga och dystra
ämnen, det fans ju så mycket skönt och härligt i lifvet,
meningen med konsten vore ju att förädla och upplyfta, etc.
-— Jag är: alldeles d’accord med grefvinnan, — sekun-
derade Krona, som genom sin guldlorgnett och med lill-
fingret högt i vädret granskade taflan, — charmant, intressant,
min goda herr ;.. herr Larsson, men hvarför ett så dystert
motiv med nostra deliztosissima signorimna Gabrielle till mo-
dell? Hvarför dessa smutsiga gator, detta obehagliga snö-
väder? Sådant har man, ma fot, nog af i verkligheten.
Hvarför inte hellre måla sol och sommar, blå himmel och
gröna träd, passar det inte bättre till ungdom och skönhet?
Larsson svarade ej, hvilket också varit alldeles öfverflö-
digt, ty grefvinnan och herr Krona voro fullt belåtna med
sin egen konstkritik. Sedan de en stund roat sig härmed,
förkunnade grefvinnan att vagnen om några ögonblick skulle
komma fram, emedan bon, tillsammans med sin dotter, ville
göra en visit hos grannarne, — hvarefter hela sällskapet, Ga-
brielle inberäknad, aflägsnade sig. Gabrielle såg icke åt
Larsson, icke ens då hon böjde på hufvudet till afsked —
det var som om moderns närvaro plötsligen förstenat henne,
(Slutet följer i nästa häfte.)
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
