Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Paul Bourget. En dekadensepoks novelldiktare af A. E—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
ligger och gnager såsom en mask på hennes inre, och: ledd ge-
nom en serie af de omärkligaste brytningar, når hon fram till
kärleken, till att offra sig och till sjelfmord." Armand de
Querne eröfrar Heéldne till sin mätress. Här, liksom förut,
är han ur stånd att verkligt älska. Utan att vilja mottaga hela
offret af hennes kärlek, kastar han den ifrån sig, då hennes
man förtror sig åt honom, nedlägger sina tvifvel i den falske
vännens famn. Heélene, hvilken för hans skull varit brottslig
— för första gången — älskar honom passioneradt, men Armand
tror ej på henne. Uttröttad och blaserad gör han slut på deras
samlif, och Heélene genomgår en: kris, så förfärande, att hon
nedbrytes. Öfverbevisad om sanningen i den kärlek, han kastat
bort, medveten om sin skuld :i denna qvinnas andliga mord,
gripes äfven Armand af samma ohyggliga själsmarter.”" > Or-
saken till Huberts kamp i »Cruelle ÉEnigme» är närbefryndad.
Der blir det älskarinnan, som lockar fram den genom sin otro-
het, och ynglingen skapas om till en illusionslös skeptiker.
Ingenstädes blir dock själskrisen af den art, som hos André
Cornélis.’ Der bildar den innehållet af novellens hela historia,
och i stället för någon handling har Bourget gjort en själsana-
lys. André Cornélis’ fader har blifvit mördad under hans barn-
dom. Modern gifter om sig med herr Termonde, en vän i huset.
Denne är sjelf anstiftare till mordet på Cornélis, och detta för
att få gifta sig med hans hustru, Andrés mor. Faderns mord
griper den lille gossen till den grad, att det sysselsätter hans
tankar och blir en hufvudsak i hans lif. Småningom bemäk-
tigar sig fantomet hela hans varelse: ’ Alt ställes i samband
med denna fasansfulla olycka. Han tänker på den, drömmer
om den, ser den i fantasien, och hans nerver råka i spänning,
och han fruktar att äfven sjelf dödas. Barnets lif förgiftas af
dessa hjertslitande qval. Ynglingen afsäger sig för deras skull
hvarje arbete. Hela hans sträfvan riktas på intet annat, än på
att hämnas, och hans marter, hans nervösa kriser, hans grubbel,
hans kombinationer äro återgifna med en styrka, som nära nog
verkar pinsamt. Mordet fyller hans själ, så att det uttränger alt
annat; han eger icke en känsla, icke en tanke, som ej berör det;
han har syner, hallucinationer; han fruktar att vara ensam; han
torterar monsieur Termonde som vivisektorn sitt offer, och han
fråssar nästan i njutning, då han iakttager hans ’qval.
+" Se »Offrad»:
=> Se »Crime d’amour»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
