Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Paul Bourget. En dekadensepoks novelldiktare af A. E—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Han likasom de flesta af hnas kamrater hos Bourget lider
af ett begär att dissekera sig sjelf och andra. Hela den lilla
boken är intet annat, än en analys, dels af de skiftningar An-
drés själslif undergår, dels af de rörelser, han upptäcker hos
Termonde. Berättelsen har fått vika för en moralisk anatomi,
och den sjukliga reflexion, hvilken utmärker perioden, återvänder
hos André i ett slags egen monomani-form.
Ofta blir man öfverraskad af att möta samma tendenser.
Den psykologiska dissekeringslusten dödar Armands känsla. Hu-
bert liksom konstaterar, hur han känner och hvad han känner,
och Tarraval i »Offrad»> är psykologen: såsom förförare. Tarra-
val går till verket med samma njutning, som anatomen. Han
studerar först sitt offer, undersöker hennes sinnestillstånd, ut-
lurar hennes svagheter och gör upp hennes psykologi. Der-
efter begagnar han sig af alla dessa studier, iakttager kallblodigt
hvarje sprittning i hennes nervér och bygger på det psykologiska
och fysiologiska underlaget helå sin operationsplan och hela sin
förförelsekonst.
Det ligger något raffineradt "och äfven osundt i alt detta.
Men hvad fins det väl, som ej är sjukligt hos dekadens-menni-
skor, och hvad tecknar Bourget, som icke blottar något abnormt?
»Le vice et la vertu sont des produits comme le vitriol et
comme le sucre», hör man icke så sällan, och det upprepas af
Bourget. Hans hjeltar eller hjeltinnor äro intet annat, än pro-
dukter, men han antager deras -ofrihet vara följden af en miss-
bildning. Satsen gäller hos honom icke om alla, men öm en
del, icke om hvarje tid och slägte, men om hvarje slags deka-
densepok. Orsaken har han framletat i en sjuklighet hos viljan,
och ’ hela denna »maladie» är ett uteslutande tidslyte. Viljans
»affaiblissement> eger sin rot 1 tidens slapphet. Den består i
ett slågs minskning af den moraliska motståndskraften. Hela
organismen har blifvit förfinad och förvekligad, och känsligheten
är så stor, att hvarje omständighet förnimmes. Menniskan är
så mottaglig, så opersonlig och nervös, att intrycken och inflytan-
det af äfven den minsta händelse genast verka omskapande på
känslor eller tänkesätt.
Uppfostran och mångläseriet döda hennes sjelfständighet.
Ynglingen får en hel mängd af idéer, som andra tänkt, och hans
personliga tankeverksamhet odlas ej, men utplånas. Tidigt blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
