Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Zolas »La terre» af St. Just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Nu drog man emellertid fram Zolas gamla synder. Nu
upptäcktes det att han sedan länge var stadd i utförsbacken,
hade gjort ända på sitt literära kapital och lefde på spillrorna
af den döda talangen. Att just hans närmast föregående romaner
varit öfverlägsna de tidigare böckerna att La joie de vivre
varit i ovanlig grad betydelsefull såsom psykologisk studie af
våra samtida, att Germinal var en grandios framstillning af
den alltjämt lika brännande arbetarfrågan, att L’oeuvre var kan-
ske det mest kända af författarens alla arbeten, det var ju ej
skäl att draga sig det till minnes. Man hade ju »>Renée» och
»Le ventre de Paris) — teaterpjesen — att slå ned på.
Angående L”oeuvre hade ju BE. de Pressensé skrifvit i Stock-
holms Dagblad och talat om att Zola i:den boken uttalat rea-
lismens dödsdom, att han fört stackars Claude till undergång
derför att Claude ej velat ha annat än yta i konsten, derför
att Claude föraktat det andliga innehållet deruti; Potz tausend,
habe ich das alles gethan? skulle Zola ha utropat, om han känt
till högstsalig kung Fredrik den förste och om han läst den
högvördige Pressensé. Men det ena är lika litet troligt som
det andra. Stackars Claude försökte måla luft och ljus, och
det var det, som måste draga förderf med sig och måste drifva
den osedlige naturalisten till att gå stad och hänga sig en kulen
morgonstund. Och det var naturalismens dödsdom!
Men det som förargar Zolas många vänner, vännerna till
författaren med den kolossala talangen och de, som det tyckes,
ohjelpliga svagheterna, ’det är att vedersakarne nu ha rätt i
hvad La Terre vidkommer. Om bönderna deri äro sant skildrade
eller ej, det är en sak som en nordens fransman ej kan afgöra.
Men hvad som är uppenbart är att det hela är så genomtråkigt,
så det är ett verkligt straffarbete att plöja igenom de 518 myc-
ket tätt tryckta sidorna med’ deras enahanda innehåll och deras
oupphörliga upprepningar. Man får ofta nog det intryck att
författaren inte vetat hvad han nu skulle skrifva och då tänkt:
»jag får lof att visa, hvilka sinliga djur dessa bönder äro»,
hvarpå han beskrifvit en rustik kärleksscen, som han skildrat
förut ett dussin gånger i boken. För några år sedan talades
om en svensk roman med titeln »Dy». Namnet vore lämpligt
för La Terre, för denna bok, hvars hufvudsakliga innehåll kan
sammanfattas i doktor Finets ord: sale race, que ces paysans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
