Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från parkett af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
och i sin höga nåd gång på gång gifva denna teater några vän-
liga oförtydbara vinkar om att försvinna, då den endast generar’
andra. Skrifvet af Strindberg och speladt å Nya teatern, kunde
således sorgespelet »Fadern> — 1i danska tidningar af diametralt
motsatt partifärg med aktningsfull uppmärksamhet mottaget —
ej på nyss antydda håll räkna på annat än ett tämligen snäft
mottagande. Och man kan knapt sägas ha misstagit sig.
Jag får bekänna, att jag icke vet hvilken hög blir störst,
om man å ena stället tänker sig upptornadt alla de förfärliga
anklagelser och svartmålningar mot karlarnes yttre och inre lif,
våra dagars kvinliga indignationsliteratur muntrat upp oss med,
och å den andra motsvarande data och fakta, som Strindberg
rörande kvinnokönet samlat nu i ett par år med sällspordt nit
— han har ju ock varit så godt som ensam i det arbetet, stac-
kars karlen. Ännu mindre kan jag säga hvem som varit
orättvisast. Men under förhoppning om att frågan nu å båda
irållen må vara utdebatterad, torde jag ingalunda sakna goda
skäl för uttalandet att skulle man å båda hållen söka leta fram
de spridda guldkornen af snille och poesi, skulle skörden bli
ojämförligt mycket rikare hos den ensamme mannen än hos de
många damerna. BHSärskildt är detta fallet 1 fråga om »Fadern».
Tvänne, bifigurer, presten och doktorn, äro ej klart teck-
nade, men i än högre grad gäller den anmärkningen den kvin-
liga hufvudpersonen, hustrun. Det är nästan liksom det ondas
princip: hade tagit kroppslig form 1 hennes person. Förf. har
icke skapat henne färdig som menniska, utan stannat och sedan
hängt på henne den återstående hopen af tänkbara dåliga egen-
skaper hos kvinnor, men hvarför hon är så dålig, hur hennes
ondska uppkommit och utvecklat sig, det får man ej klart för sig.
Nå väl, det är ju ett stort fel, men ändå icke tillräckligt för
att motivera alla jämmerrop från kvinnotidningen par pröférence
och ett bortseende från alt det briljanta som för öfrigt finnes
hos det i och för sig mycket spelbara och verkningsfulla styc-
ket. Och bryter kvinnohatet stundom vildt och fanatiskt fram.
så slå dock i andra scener känslor för kvinnokönet oss till mötes
i en form, som detsamma kan ha varit stolt öfver ha inspirerat.
Läs t.ex. vissa scener med dottern, amman, ja t. o. m. med
hustrun. Och se på den lefvande, naturliga dialogen, den klara
uppränningen i första akten, den psykologiskt mästerliga skildrin-
gen af huru vanvettet ligger och glöder på djupet, växer alt
mer och mer för att till sist slå ut i hela sin hemska, förstö-
rande låga, och den i all sin hemskhet så rörande scenen, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
