Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från parkett af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från parkett.
Den period af dramatisk verksamhet, på hvilken jag nu
går att kasta en af tid och ännu mer af utrymme betingad
kort och fyktig återblick, har varit af skilda anledningar af
ganska stort intresse. Den har bragt oss en repris af fru JId-
grens indignationsstycke »Sanna kvinnors, och bl. a. såsom
nyheter: Alexandre Dumas” Francwllon, hr P. Staaffs förstlings-
arbete för en kunglig scen, Sveas fana, och först och främst
August Strindbergs sorgespel, Fadern.
Det var ur flera synpunkter af Nya teatern ett äjöpet före-
tag att föra »Fadern»> fram inför hufvudstadspubliken. Det var
djerft, icke blott derför att det stycket rymmer tvänne hufvud-
roller, som för att komma till sin verkligt fulla rätt äfven för
större konstnärer än våra scener i allmänhet ega skulle vara .
pressande nog, men det var också mycket djerft genom andra mera
»lokala förhållanden». Inför de kotterier, som i press och samhälls-
lif ange tonen, är Strindberg så att säga fridlös vorden på en
mängd domskäl, hvilka äro för allmänt kända för att här behöfva
närmare ingås på och hvilkas giltighet enhvar må efter egen
intelligens, sjelfständighet och förmåga af oveld afgöra på egen
hand i afvaktan på tider af mindre uppjagad stämning. Och
det var icke blott i forntiden man hade att akta sig för all
beröring med biltoge. Ett annat »lokalt förhållande», som
måste ha varit föga egnadt att låta teatern med friskt mod
och sinne: gå till detta företag, borde ha varit den i följd af
icke så få erfarenhetsrön antagliga förvissningen om, att hur sam-
vetsgranna bemödanden än från dess sida skulle göras, den skulle
ha att återigen motse samma egendomliga snäfva och öfverlägsna
behandling från det par stränga herrar, hvilka, ganska inflytelse-
rika genom sina tidningars spridning och utkomsttider, uppen-
barligen anse sig kallade att reglera hufvudstadsteatrarnas antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
