Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett försonande stamträd eller En naturens lek? Af Cubicularius Supremus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
fintliga bild. Framställningen af den andre stamfadern,
med klingan färdig att flyga ur skidan, är en reproduce-
ring af ett ypperligt kopparstick, senast återgifvet i ett
häfte af Wilhelm Onckens »Allgemeine Geschichte», för
hvars innehåll beträffande Bernadotte vi på annat ställe
närmare redogöra.
Och nu, hr redaktör, öfvergår jag till en resumé af
hvad de mest respektabla författare — en Erik Gustaf
Geijer m. fl. — haft att meddela rörande grefve Munck
i egenskap af stamfader för den gren af Vasaätten, som
för några år sedan blef genom giftermål införlifvad med
vår dynasti. Gabriel Anrep — för att börja med en af
de mest lojala — yttrar i Svenska adelns ättartaflor, att
A. F. Munck allmänt antages hafva varit fader till Gustaf
Adolf." Att hofmarskalken Beskow sökt vederlägga detta
paternitetsförhållande, bevisar egentligen ingenting annat,
än att han i detta som i så många andra fall äflades att
å embetets vägnar borttaga hvad han ansåg för kungliga
rostfläckar."" Om en sak kunna emellertid alla vara öf-
+ Af samtida ansågs detta förhållande såsom ett nära nog oom-
tvistadt faktum. Se t. ex. franske ambassadören Alquiers depesch till
hertigen af Bassano af 23 april 1811 (intagen i Scevolas >Utländska di-
plomaters minnen»>, sid. 564, der brefskrifvaren i förbigående nämner en
baron Munck, såsom >»broder till Gustaf Adolfs fader»). Herr Munck
var den titel Gustaf Adolf fick af Napoleon, då konungen titulerat kejsa-
ren för vilddjuret,
++. Beskows framställning i ämnet finnes intagen i Sv. Akademiens
handl., 32:dra delen (»Gustaf III såsom konung och menniska»). Hans
argumentering innehåller ett vädjande till känslan af det enligt hans upp-
fattning orimliga i att Gustaf III skulle kunnat uttala de varmaste faders-
känslor för ett barn som konungen ej skulle ansett som sitt eget. Men
härvid är märka att de påpekade faderskänslorna yttrade sig egentligen
i offentliga tal med teatereffekt. För öfrigt är det icke heller otänkbart
att härvid en illusion kunnat göra sig gällande hos konungen sjelf. Den
alldeles tydliga frånvaron af så väl inre som yttre likhet med Gustaf III
— under det sådan likhet obestridligen existerade i förhållande till Munck
— väger i alla fall betydligt mera i vågskålen än alla beskärmelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
