Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett försonande stamträd eller En naturens lek? Af Cubicularius Supremus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
— Nor RG RAGE
AR En
RE
ENAT
246
verens: ett omisskänligt tycke i anletsdragen; hvilket väl
svårligen kan bero blott på en naturens lek." För öfrigt
kan naturligtvis ingen absolut visshet gifvas, ty — som en
af våra snillrikaste författare, C. J. L. Almqvist uttryckt
sig — faderskapet är eller bör vara en »helig hemlighet
mellan fadern och modern.» Och en af Almqvists mest
begåfvade andlige arftagare har, som bekant, i dessa dagar
drifvit den satsen från tiljan.
Men vi skola nu taga i betraktande de sammanställ-
ningar i ämnet, som blifvit gjorda med den allra största
sannolikhetsberäkning förnämligast af kyrkoherden, seder-
mera domprosten P. Wieselgren, som väl icke kan miss-
tänkas för någon elak lust,
— — — »das Glänzende zu schwärzen
und das Erhabne in den Staub zu zieh’n».
påståenden. — Hvad beträffar hertigen af Småland, hvars mera allmänt
antagna egenskap af Gustaf III:s son skulle vara ett slags bevis för Gustaf
Adolfs kungliga börd, ansåg — enligt Wieselgrens framställning — bland
andra grefve J. De la Gardie att konung Gustaf hade lika litet skäl att
fröjda sig öfver en son »af blodet» 1782 som 1778.
+ Enligt uppgift af en på sin tid mycket framstående man, lands-
höfdingen grefve Fr. Ridderstolpe — om hvars bekantskap med den för-
drifna konungafamiljen intressanta vittnesbörd äro intagna i »Svenska hof-
vets och aristokratiens lif» — fans icke endast en påfallande likhet i
ansigtsbildningen mellan Munck och Gustaf Adolf, utan äfven mycken
öfverensstämmelse i karaktärsdragen: ömtålighet, envishet och stolthet,
hvarför ock Gustaf III stälde horoskopet i orden: Mon fils finira mal, Il
est bete et entete. För öfrigt torde det genom många samstämmande
grunder vara antagligt, att Gustaf III icke var i tillfälle att genom eget
förvållande njuta fadersglädjen. Också hyste han, som bekant, nära nog
aversion för det täcka könet, och bland aktriser sökte han med sin nåd
icke de unga och vackra, utan vida hellre de gamla och fula, för så vidt
de voro spirituella, förstås. Utomordentligt karakteristiska drag rörande
Gustaf III:s umgänge och lefnadsvanor finnas framlagda i lifmedikus Dal-
bergs visserligen något pepprade, men i hufvudsak påtagligen autentika
skildringar från konungens vistelse i Spa och i Aachen 1780. Brefven,
som uppgå till ett betydligt antal, tillhöra grefliga Falkenbergska arkivet
på Brokind och äro till största delen tryckta i >»Svenska hofvets och aristo-
kratiens lif>, fjerde bandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
