Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett försonande stamträd eller En naturens lek? Af Cubicularius Supremus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANA = = -
|
|
250
Förtroendet häraf gjordes mig mot slutet af sommaren
1775, hvarvid konungen förklarade sig ärna ingå nytt
äktenskap med något här i landet födt fruntimmer, hvars
val likväl ej var gjordt, och befalde mig emellertid för-
fatta ett betänkande öfver drottningens ofruktsamhet, som
skulle läggas till grund för den beslutna skilsmessan. I
min bestörtning öfver denna befallning kunde jag ej af-
hålla mig från att rent äf neka min åtgärd dervid, detta
emedan jag var öfvertygad, att drottningen skulle glädja
konungen med lifsfrukt, så framt det höga paret ville lefva
tillsammans såsom äkta makar vanligen anstår, hvarom
jag i underdånighet anhöll... Det dröjde ej länge förr
än jag blef varse, att äktenskaplig sammanlefnad ej var
konungens sak, ehuru arfvinge till tronen icke dess mindre
åstundades; och då detta tycktes allt mera och mera blifva
en föresats, gafs derigenom anledning till åtskilliga be-
klagansvärda uppträden, som fingo en offentlig tillökning
vid kronprinsens födelsenden ronov. 1778 «+ Denna
sakernas olyckliga ställning gaf en nog förskräckande ut-
sigt till framtiden, helst konungens vänliga umgängessätt
icke alltid förmådde afhålla de listigares och tilltagsnares
försök att blanda sig i allt och öka oredan i alla före-
taganden. På sådant sätt utmärkte sig i synnerhet A.
F. Munck, en då för tiden ung och obetydande person,
som genom okunnighet, vidskepelser, girighet, högmod,
vildt och våldsamt sinnelag, gjorde sig både namnkunnig
och fruktad samt med sitt högst obetänksamma uppfö-
rande gaf åt allmänheten den öfvertygelsen, att honom
vore uppdraget att göra det ingen en gång borde miss-
tänka.»
» Gustaf III -— yttrar Geijer i Grustavianska papperen
— var en man af förskämda och lastbara seder. Efter
hemliga utsväfningar i ungdomen hade han i mannaåldern
blifvit förd till onaturliga böjelser, hvilka den materiali-
stiska moral, som han hyllade, och den så kallade för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
