Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett försonande stamträd eller En naturens lek? Af Cubicularius Supremus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
AD)
domsfrihet, som i grunden gick ut på att för de stora
på jorden en annan sedelära gälde än för hopen, lärt ho-
honom” att ursäkta. ’ Här var den hemliga grunden till
moderns vedervilja och till det olyckliga förhållandet
mellan honom och hans gemål. Politiken ansågs slut-
ligen fordra deras närmande till hvarandra. En tronföl-
jare föddes. Jag har redan.yttrat, att konungen, oaktadt
allt hvad han hade att förebrå sig hos sin gemål, trodde
sig kunna njuta en faders glädje. Men ej mindre visst
är, att han sjelf betygar sig ha Munck att tacka för hvad
han kallar en försoning eller förlikning, (racecommodement)
med sin gemål. Enkedrottningen lät förstå, att hon tog
denna försoning i en annan mening.» -— — — Att skildra
hur konungen tvang enkedrottningen att offentligen åter-
kalla sina misstankar, skulle bli för vidlyftigt; vi hänvisa
till Geijer, Gustavianska papperen.
Här finnes någonstädes — omtalar Wieselgren —
ett dokument i ämnet, som skaffades i konung Gustaf IV
Adolfs hand, då han satt fängslig på Gripsholm och som
skulle bortkonstla ryktet, som inblandade Munck, på ett
lika smutsigt som orimligt sätt.” Det skall; enligt en hög
+ Detta dokument, som delvis är återgifvet i Schinkels »Minnen», men
som i sin helhet svårligen kan öfverlemnas åt offentligheten, finnes numera
i Kongl. Biblioteket. Det utgör en afskrift af en utförlig berättelse på
franska, försedd med Muncks underskrift och daterad Stockholm den 22
maj 1779. Den är icke vidimerad och utgör icke något giltigt bevis mot det
allmänna antagandet om grefve Muncks faderskap. Att Gustaf Adolf emeller-
tid använde detta dokument såsom ett slags bevis för sin äkta börd, fram-
går af ett bref af 1815 från riksståthållaren i Norge, grefve H. H. von
Essen till statsministern grefve L. von Engeström, deri det heter: »Jag
har ingen afskrift af det famösa dokumentet, som Gustaf Adolf insände
till konungen och som öfverläts mig till genomläsande. Författaren grefve
Munck var ej mindre olycklig auktor, än fabrikant i allmänhet, vare sig
af Fahnehjelmar (de falska sedlarne) eller lefvande varelser.» — — —
3eträffande ett annat af Wieselgren omtaladt dokument, som skulle vara
undertecknadt af Gustaf TII, drottning Sophia och Munck, så torde dess
tillvaro icke vara bevisad. I anteckningar af en gammal gustavian (frih.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
