Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
nedärfda åsigter, hennes omgifning, den atmosfer hvari hon
lefde, -— så småningom draga ned honom?
Men han kunde ej bortjaga de glänsande framtidssyner,
hvilka började innästla sig i hans fantasi. Han såg sig sjelf
som måg i det grefliga huset; Gabrielles förlofning var bruten,
hon hade öfvervunnit föräldrarnes motstånd, de hade lärt
sig känna och värdera honom, de hade insett hur begåfvad
han var, både som konstnär och menniska, jemförd med
den intetsägande baronen, och slutligen hade de, smittade
af hans storslagna och fria uppfattning af lifvet, glömt hans
plebejiska härkomst och gifvit sitt bifall till en förening
mellan deras dotter och honom. Menniskorna talade i be-
undrande ordalag om honom, om hans snille, hans kraft,
som förmått öfvervinna alla hinder och gå rakt på målet.
Men han sjelf skulle: förbli lugn och kall, han skulle ej
svindla på den höjd, dit han uppstigit, han skulle beherska
ställningen, — och i minsta detalj utmålade han den lifs-
gerning som låg framför honom, hvilken roll han skulle
spela bland konstnärerna, i sällskapslifvet, i det kommunala
lifvet, öfverallt dit hans verksamhet drog honom. Och ge-
nom alla dessa framtidssyner framsipprade, likt ett berusande
farligt gift, föreställningen om de rökverk man skulle tända
för honom, hur alla: skulle buga sig för honom, hur alla
skulle erkänna att han var stor, icke blott som konstnär,
utan äfven som menniska. Och öfver allt detta göt Gabri-
elles kärlek sitt varma solsken, som genomströmmade hans
själ. och. gaf kraft åt nya, sköna och ädla tankar!
Hvilket lif, — ett lif af skönhet, kärlek och njutning,
sådant han en gång drömt sig i sina vildaste ungdoms-
drömmar! .
Han gick af och an i rummet, han höjde hufvudet,
ögonen blixtrade, hans steg blefvo hastigare, ju lifligare och
brokigare bilderna blefvo för hans själsögon. Fönstret, som
vette utåt parken, stod öppet, och sommarnattens underbara
skönhet liksom strömmade in i rummet och upphettade ho-
nom ännu mera, Han gick fram till fönstret och böjde sig
ut, medan hans blick girigt uppsög naturens skönhet; och
hans inbillning fråssade på den halft vemodiga, halft öfver-
svallande lyckliga. stämning, som tycktes dallra i luften,
Jasminerna doftade med sin intensiva styrka, och nattens
milda vindar liksom tyngdes af dess vällukt; vid dammen
syntes en lätt dimma, som med en sakta sväfning släpade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
