Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
öfver näckrosbladen; en nattfogel lät då och då höra några
toner, än längtansfulla och gälla, än bortdöende i ett lågt
joller, .och borta vid horizonten syntes en hvitblå skimrande
rand, reflexen af qvällskymningen, som förtonade uppåt den
mörkare himmelen, der stjernorna än blänkte fram, än för-
svunno för ögat.
Hur skön naturen var — hvilken fullhet, hvilken rike-
dom — hur härligt lifvet och ungdomen! Ja, lifvet måste
vara : skönhet, i detta ögonblick kände han det så oveder-
sägligt, att han skulle ha skrattat åt den, som velat upp:
ställa ett annat mål, en annan sträfvan för honom. Och
han kände sig också viss på att det icke fans någon skön-
het, någon njutning, som han ej kunde och ville eftersträfva,
— han kände blott en otålig längtan öfver att ej genast
kunna nå den, att denna stund blott var en blodlös, tom
abstraktion af lifvets skönaste känslor. Gabrielles bild steg
upp för honom, hennes fina gestalt kringsväfvade honom,
hennes ögon, hennes blick, hennes rörelser, hela hennes
jungfruliga fägring liksom sammanblandade sig med naturens
och nattens skönhet och kom hans blod att bränna och hans
tankar att svindla . .
Han vände sig bort ifrån fönstret och gick inåt rum:-
met. I den lätta skymningen såg han konturerna af bilden
på taflan. Han stirrade en stund drömmande derpå, och så
småningom fingo hans tankar en annan rigtning.
Ett minne dök upp inom honom med en styrka, som
förjagade de föregående känslorna. Han erinrade sig en tafla,
som han sett för flere år sedan, och som då gjorde ett djupt
intryck på honom. Den förestälde en ung munk, som svän-
ger rökelsekaret; röken, som uppstiger derifrån, antar bilden
af en qvinnogestalt, och i munkens ögon synes, likt ett åter-
sken af denna syn, ett uttryck af den djupaste smärta och
förtviflan. ;
I detta ögonblick förefaller honom tanken på Gabrielle
som en dylik frestelse. Han har målat henne med moderns
drag, .han har användt hennes skönhet till ett strängt och
allvarligt ändamål, och nu — liksom rökelsen för den unge
munken — sväfvar hon plötsligen ifrån honom, och hennes
väsende får nya konturer, hon blir en frestelsens skepnad,
en bild af njutning och skönhet, efter hvilken han begärligt
utsträcker ’ handen . ..
— Hvad vi menniskor ändå alla äro hvarandra lika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
