Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
hans lynne gladt, trots de inre strider han hade att utkämpa.
Ingenting, icke ens den djupaste sorg, kunde så nedstämma
honom som då han vår missnöjd med sitt arbete; detta var
sjelfva tyngdpunkten i hans själ, som höll honom i säker
jemnvigt.
Och likväl förmådde han ej värja sig mot den tjusning
Gabrielle ingaf honom och den lycka han kände i hennes
närhet. Natten tillbragte han i ångest och grubbel, men
dagen var som en enda stund af ungdomlig sorglös lycka.
De; vackra sommardagarne fortforo alltjemt; bläklinien skim-
rade i den gulgröna rågen, smultron och jordgubbar glödde
öfvermogna, lindblommorna började slå ut och fylla juliqväl-
larne med sin varma, passionerade doft. Sommarens öfver-
fulla fägring genomströmmade hela naturen och gaf äfven
sin kraft åt de begge ungas kärlek. Det fans deri något af
middagsstundens hetta, af nätternas ljumma, doftfylda vind-
fläktar, af de djupa skogarnes drömmande tystnad. Ingen
af dem kämpade längre emot de nya känslor som beher-
skade dem, men begge voro instinktmessigt lika rädda för
en bekännelse.
De sista dagarne före baronens ankomst voro som en un-
derbart skön ungdomsdröm. Allt var solljus och harmoni;
grefvinnan visade endast sin älskvärda sida, hon tycktes icke
hysa, eller åtminstone icke lägga i dagen den minsta miss-
tanke, det var som om Larssons namn och samhällsställning
helt och hållet höjt honom deröfver. Gabrielle bidrog också
att insöfva henne i säkerhet; så snart modern var närvarande
blef den unga flickan genast tyst och liksom bunden i sitt
sätt. Modern utöfvade alltid ett tryck på henne och detta
tryck kände hon i Larssons närhet som en outhärdlig tyngd,
från hvilken hon ej kunde befria sig.
Midt under denna nyvaknade lycka kom emellertid fäst-
mannen, och i och med det samma var drömmen ohjelpligen
upplöst och slut. Om Gabrielle hittills lyckats att skjuta
ifrån sig ända till tanken på sin trolofvade, så blef i stället
det obehag och den förtviflan hon kände, då han personligen
uppenbarade sig och gjorde sina rättigheter gällande, så
mycket våldsammare.
Af gammal vana och på moderns tillsägelse följde hon
med vagnen, som skickades ned till stationen för att möta
baron Ehrenberg. Hon kände sig så besynnerligt slö och
likgiltig; hon hade kommit så långt bort ifrån fästmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
