Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PR
FAR
BISSESSENEE
RT
—"
266
njöto af solens sista smekande’ vidrörande. Och i denna
stillhet, som likt ett enda, harmoniskt ackord gick genom
hela naturen, vaknade bland den gamla parkens träd under-
liga romantiska drömmar, minnen som legat slumrande under
dagen, men som nu tycktes börja sväfva öfver gångarna,
under de höga sekelgamla bladkronorna och hviska om en för-
gången tid, om kärleksscener som utspelades här, om ly-
sande furstliga fester, då det glimmade 1 slottets fönster och
förälskade kavaljerer och damer smögo sig ut till möten i
parkens slingrande gångar.
Ty så hade man en - gång lefvat här; Gabrielle hörde
ofta sin far tala härom och på Bernshof funnos en hel del min-
nen från förgångna glänsande tider. Den unga flickan be-
traktade dem nyfiket och längtansfullt; hon undrade hvar-
för detta glada, omvexlande lif var slut, hvarför det oåter-
kalleligen öfvergått till det stela, händelselösa lif, som, likt
en torr bottensats i en nöjets skummande bägare, lemnats
qvar att tömmas af henne och den generation hon tillhörde?
Hon njöt af att blicka tillbaka, stämningarne i den gamla
parken lockade henne. Hon förstod icke den nya tiden,
dess kraf och åsigter; hennes sinnen älskade allt, som hade
det förflutnas skimmer öfver sig; hennes öga var:skapadt
för färger, som tiden blekt, hennes öra njöt af ljud, hvilkas
vibrationer voro gamla och välbekanta...
Sammanträffandet med den unge artisten hade visser-
ligen på sitt sätt åstadkommit en revolution inom henne;
men alla de nya känslor och tankar han väckt hade så små-
ningom mynnat ut i en enda: längtan efter kärlek och för-
tviflan öfver att behöfva försaka den ...
Hon satte sig ned på en sten, lutade hufvudet i han-
den och stirrade in i de dunkla, guldskimrande parksnåren.
Hon förnam naturens skönhet med en nästan sjuklig käns-
lighet, den grep hvarenda fiber, fylde hvarenda tanke med
en enda önskan: om blott han vore här, skulle jag vara full-
komligt lycklig, det fattas mig bara honom, för att lifvet
skulle" vara fullt. oomkt.
Plötsligen afbrytas hennes drömmar af en hvissling och
strax derpå ljuder steg på sandgången. Hon vet hvem det
är, och hela hennes varelse stelnar ögonblickligen till, sol-
ljuset omkring henne slocknar, stämningen upplöser sig plöts-
ligt och hårdt, som när ett glas springer sönder, de hem-
lighetsfulla hviskningarna i trädens kronor dö bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
