Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
ning och som derför, trots allt motstånd; hvarje qväll måste
gå med ut och promenera.
Grefven var icke heller vid godt lynne. Han hade trå-
kigt på landet och hvarje den minsta omvexling, om det
blott var att en ladugårdspiga skulle gifta sig eller att en
ko ätit ihjel sig, omfattades af honom som en räddnings-
planka undan den dödande enformigheten. Han blef då
genast pigg, skulle ned i ladugården för att gratulera Anna
Stina eller se på den döda kon, och sedan hade han alltid
under den dagen ett ämne att sysselsätta sina tankar och
sin konversation med.
I afton utgöt han sin ledsnad i en lång och bitter
klagan öfver de dåliga tiderna, öfver räntans fallande, de
usla jernkonjunkturerna, den ihållande torkan, som utarmade
jorden, etc.,, — medan han gick vid vägkanten och elegant
svängde sin lilla promenadkäpp af och an.
— Caro conte, — sade herr Krona, som alltid var be-
redd att ingå i det grefliga herrskapets små sorger och veder-
mödor, — tiderna äro dåliga, det har ni så rätt i, ingen kan
känna det lifligare eller sörja mera deröfver är jag. Mais
que faire? Il faut se consoler enfin! Dessutom, — tillade
han och gaf sin röst ett mystiskt och högtidligt tonfall, som
då man bereder sig att uttala stora sanningar, — låt oss
komma ihåg att när det ser som mörkast ut, är dagen nära,
att det är just ögonblicken före dagningen som natten är
mörkast och kallast.
Men grefven var icke tillgänglig för dessa filosofiska
tröstegrunder.
— Ni pratar, min goda Krona, — sade han buttert,
— och hvad det beträffar att det är kallast och mörkast
före dagningen, så får ni ursäkta att jag inte tror, att ni
har reda på det, — jag är öfvertygad om att ni aldrig varit
ur er säng vid den tiden!
Herr Krona ansåg det artigast att brista i skratt, men
grefvinnan gaf sin man en sträng blick.
— Jag anser att herr Krona har alldeles rätt 1 sina
åsigter, — sade ’hon afgörande, — och just angående din
klagan öfver det vackra vädret, kommer jag i håg att det
ej är länge sedan jag hörde dig säga, att om det inte slutade
regna, skulle hela skörden bli förstörd!
— Men nu är det inte längre fråga om skörden, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
