Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KA ERA RR RT
=
FARA
BAYENELR
276
fantasi, som så ofta föresväfvat honom, då han målade sin
»tiggerska», grep honom äfven nu: han visste icke om det
var modern eller Gabrielle han smekte, och den gränslösa
deltagande ömhet han känt för sin mor, genomströmmade
nu hans kärlek till den unga flickan, förtog passionens hetta
och gaf den i stället en mild ljuf värme.
Min stackars älskling, — hviskade han ömt, — jag
har gjort dig ledsen — jag har sårat dig, förlåt mig, gråt
ej mera 4
Gabrielle svarade ej; hon fortfor att snyfta med hufvu-
det mot hans axel. Så småningom upphörde snyftningarne,
men hennes hufvud blef så underligt tungt och orörligt.
— Det käns som om jag skulle dö, — hviskade hon
svagt, — jag blir så besynnerlig... o om det så vore ..
om det vore döden, som kom ... och befriade .
Han drog henne med sig och .de satte sig på en sten,
hon fortfarande lutad mot honom. Den förfärliga sinnes-
rörelsen hade sönderskakat hennes nerver och försatt henne
i ett tillstånd af half svimning.
Månen stod ännu full och klar på himmelen, dess varma
strålar, som under augustinätterna har en så sällsam, trå-
nande glans, föllo ännu öfver parkens gångar och in mellan
trädgrupperna, öfver gräsmattorna. . Det hade börjat blåsa,
en af dessa hemlighetsfulla nattvindar, som plötsligen susa
genom skogen, alldeles som om en orolig ande vaknat der-
inne och börjat hviska bland träden. Ett par gånger hördes
en skogsdufvas rop; det lät så besynnerligt ängsligt och
klagande i nattens tystnad.
Äfven andra ljud förnummos; än prasslade det i en
buske, — var det någon sömnlös -:fogel, som flög upp och
sökte sig en annan gren att slumra på? Ibland märktes från
byggningen svaga, obestämbara rörelser; hunden Caro, som
rasslade med sin kedja, då han vände sig i sömnen, flöjeln
som gnisslade, papegojan, som hade elaka drömmar och
skrek . ..
Så tyckte de att någon gick på sandgången ... men
det var ju omöjligt ... hvem skulle vara ute så här sent, ...
alla brukade ju sofva klockan tolf på natten ... det var ett
foster af derag inbillning . .. Och ljudet af stegen på sand-
gången, efter hvilka de ängsligt lyssnade, gick ihop med alla
de andra ljuden omkring dem till ett ängslande, förvirrande
sus för deras öron ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
