Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fattigdom. Berättelse af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Men stegen låta ånyo höra sig; ljudet deraf dyker obarm-
hertigt tydligt upp ur nattens tystnad. Någon kommer : ..
någon närmar sig... Gabrielle reser sig plötsligt upp, det
är som om en spänstig fjeder springer upp inom henne,
all mattighet är försvunnen, hon står rak och stel framför
honom. |
— Vi äro förlorade, det är mamma!
I det klara månljuset synes också grefvinnans gestalt
framskymta mellan träden.
— Skynda: er härifrån, . .. göm er... så undan, om
hon får se er, vet jag ej hvad.hon är i stånd att göra ..
bara hon inte får se er, kan allt ännu hjelpas ...
— Jag kan icke lemna dig, — hviskar den unge man-
nen, drifven af en annan instinkt: att skydda den älskade,
— jag måste...
— Gå Nga 0. trom’ n17ej vill störta Oss pegcel
Och hon skjuter honom ängsligt hviskande in bland
träden, der han försvinner i den djupa skuggan . ..
-— Hon vet med hvem jag har varit här, — tänker
Gabrielle, hon vet allt — men det gör ingenting, blott hon
ingenting sett. FD
Emellertid nalkades grefvinnan. Då hon fick se dottern,
som tillintetgjord och med nedslagna ögon stod framför henne,
betraktade hon henne ett ögonblick skarpt och forskande.
Men hon gjorde ingen fråga, icke ett ord kom öfver hennes
hårdt slutna läppar, hon såg sig icke ens omkring, hon tog
blott dotterns arm, kramade den, så att den unga flickan
knappast förmådde återhålla ett utrop af smärta, sköt henne
framför sig och återvände med henne till slottet, der hon,
alltjemt utan att öppna sin mun, stängde in Gabrielle i hen-
nes runä.
Gabrielle. hade beräknat alldeles rätt; grefvinnan såg
ingenting, följaktligen visste hon ingenting, — och hon ville
ingenting veta. Följande dag då Larsson reste, marterade
hon den: unge mannen med att klockan nio på morgonen
vara nere och taga afsked af honom. Hon var en lika :
artig värdinna som alltid, — endast att :hon ej, då hon sade
farväl, bad honom komma igen.
Hon teg i hjel hela »skandalen»; med ingen, icke ens
med Gabrielle, talade hon derom. Hon teg i hjel allt, till
och med den unga flickans smärta och förtviflan. — — —
|
|
|
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
